Dyk nr: 261, Skår


DYKARE :
PARKAMRAT :
Glen  
DATUM :
2005-09-28
MAXDJUP :
33,7 meter
DYKTID :
64 minuter
VISAD :
644 ggr

Vi var ute i god tid till dagens Onsdagsdyk med Vått69. Vinden blåste kyligt in över Skårs parkering och då vi var de första på plats började vi packa ihop paketen. Snart dök Hans upp och efter ytterligare en stund kom Dan. Vi småpratade även en stund med Hanna och Pentti som just klivit upp ur böljan efter ett dyk på jakt efter en vägg de aldrig hittade. Dock hade dyket bjudit på en Hummer i alla fall..

Då Hans skulle vänta in Mattias blev Glen och jag de första i vattnet. Nu skulle det jagas Nakensnäckor! För oj!, det hade bara KRYLLAT av dom här enligt envisa rykten. Vi sparade Nakensnäckorna till återvägen och gick ner vid första klippan. Hoppsan! Både dåligt sikt och lite mörkt. Lamporna var dock nyladdade och lyste klart och fint. Jag jagade lite småmotiv med kameran medan vi drog oss ner mot 30-sträcket. När vi nådde väggen tecknade jag till Glen att vi skulle leta efter Cylinderrosen (ni aanar inte vilka fantasifulla tecken man kan hitta på). Vi drog oss alltså upp till 26 meter och smög längs bergsknallen för att inte grumla upp. Glen hittade Cylinderrosen och jag testade lite olika vinklar med kameran. Under Rosen låg en Krabba snyggt placerad och lät sig fotas utan problem. Givetvis ville jag ha en bild när Cylinderrosen hade krullat ihop sig också, men idag verkade den helt oberörd av att vi killade den på tentaklerna med ficklampan, och det tog ett bra tag innan den drog ihop sig till en liten nudelboll. Det var också först nu jag förstod varför Krabban var så välvilligt inställd till fotograferingen. Den var död…

Nu fortsatte vi upp på plattformen med lösa stenar. Det hade hunnit bli helt mörkt och det kändes nästan spökligt att kryssa mellan stenarna. Glen hittade samma Hummer som sist, så jag tog också ett kort av den. En blick på manometer och en på datorn förkunnade att vi skulle börja dra oss uppåt. Vi hittade bergsväggen och följde den en bit tills vi kom till jättestenen med Jättehummern. Naturligtvis måste vi titta till den också. Den var lite blyg för att vara så stor, och eftersom jag inte kunde kräla in i dess håla med kameran, fick jag låta bli att fotografera den. Vi hade INTE tid att ligga och vänta ut den.

Jag drog mig nu ännu mer uppåt, med Glen i släptåg, då jag hade tänkt mig att påbörja den vilda jakten på Nakensnäckorna. Glen har däremot inte så bråttom. Han viftar med lampan och vill att jag ska komma ner ett par meter igen. Ok då. Jag försöker ta mig neråt, men örat protesterar så jag får ta det riktigt lugnt. Då jag kommer ner ser jag den fina Långan. Det får bli några bilder på den också…Sedan drar vi oss i alla fall uppåt längs berget, fullt förvissade om att vi är vid klippan där vi gick i. Vi simmar upp till 4 meters djup. Här slutar berget i ett slags grund. Konstigt, ligger det ett grund här utanför, tänker jag medan jag följer den rätt kraftiga strömmen längs stenen och förväntar mig att väggen ska fortsätta mot Nakensnäckorna.

Jag försöker fota en krabba, och plötsligt har strömmen vänt, och så vänder den igen..och där är en krabba till, väldigt lik den första, och så vänder strömmen igen…Nej, men, vad är detta? Glen och jag är nu inne på tredje varvet runt grundet, innan vi fattar att vi inte kommer någon vart, utan bara simmar runt, runt. Måste se väldigt roligt ut från ytan med våra lampor i en cirkel.. Vi går ner någon meter och hittar en botten att följa till slut. Bara 25 bar kvar och inga Nakensnäckor ännu. Nu blir Glen alldeles vild. Han har hittat en Mulle, som ändrat färg till sin nattdräkt och bara ligger där i godan ro och bökar runt lite på botten. Jag fotar som en galning och den snälla Mullen poserar i olika ställningar framför kameran. När jag känner mig nöjd passerar vi två krabbor som..ja..de ligger mage mot mage liksom. Med 10 bar kvar hinner jag väl ta en bild… Sedan går vi upp i ytan och är inte alls där vi trodde. Vi har inte ens kommit till klippan där vi gick i ännu… Vi gör ok till Dan som står och kollar oss och sedan går vi längs bottnen bort mot stranden och gör slut på den sista luften. Ett sista foto knäpper jag på något Musselliknande, fast mjukt och spräckligt, med fina färger och knottrig yta.. Någon som vet vad det är? Jag lägger upp en bild inom kort…

Det blev ett riktigt kanondyk, om än lite förvirrat och trots att vi missade Nakensnäckorna. Och det är SKÖNT att hösten är här så man kan få några fina nattdyk. Och snart är det dags för Bläckfisk…

Parkamraters loggar:
Glen Paulsen - Skår