Dyk nr: 103, Ormestad

Det är en kanonfin dag och jag ska hämta upp Sandra vid centralen. Passar på att hoppa in på Pressbyrån och köpa en flaska vatten och sedan hjälpa Sandra bära. Det skulle jag inte ha gjort... En p-vakt sätter en bot på bilen precis när vi kommer fram, det är nämligen av/påstignings zon... Man får sitta i bilen och vänta men inte gå och möta någon... GRRR Där rök handtag och spole till säcken...

Bestämmer mig för att inte låta detta förstöra dagen så det bär iväg mot Gullmarn och vi bestämmer oss för Ormestad. När vi kommer fram sitter två "gubbar" och fiskar, medans vi sätter ihop pinalerna ger de upp, de tycker det är för kallt och undrar om vi verkligen vet vad vi ger oss in på! Tja, det funderar vi själva på när det trasslar lite med utrustningen!

Vi knallar i vid dansbanan och tar oss under bryggan. Vattnet är brunt här också, känns som Östersjön! Försöker gå ner, men vi stannar av någon anledning upp på 1,3 m. För säkerhetsskull dubbelkollar jag att vi inte är på 13, men det skulle känts i öronen! Tills slut når vi botten , sikten är 3 dm, ser knappt Sandra bredvid mig! Blir lite bättre, 5 dm, längre ned... Simmar över mjukbotten bort mot berget och vi hittar några riktigt små rödspottor bland alla ermitkräftor som far som galningar över botten! Ser lite kul ut när de liksom tappar balansen och rullar nerför slänten! Hinner också kela lite med en kantnål.

Vi kommer fram till berget så småningom, ligger vid kanten så vi har koll på botten oxå!Jag ser en fin anemon samt några sjöborrar. Så blir det bara ett stort svart hål framför oss, vi vänder oss emot varandra och följer sakta kanten ned tills vi hamnar på nästa avsats, tur att vi har hum om hur det faktiskt ser ut här!Så ger vi oss ut över botten igen, Sandra får plötsligt fnatt och kan man som sagt hoppa jämfota liggandes horisontellt i vattnet är det denna bedrift hon utför (kanske fick lära sig det på DM-kursen!)! Det ser så kul ut att jag nästan hinner simma förbi havskräftan hon hittat! Äntligen! Den är lite halvskygg och vågar sig inte helt ut ur sin håla, så när vi kollat in honom en stund, det är bådas första havskräfta under dyk, så fortsätter vi. Och hittar ännu fler! :P Sedan blir min lycka ännu större, den första piprensaren! Den står majestätiskt på botten och blir ännu vackrare när vi lyser på den.

Har nu passerat mitt tidigare djuprekord och datorn pockar på deco, så vi vänder och går uppåt. Ser min stora långtaggiga sjöborre, någon liten plattis men inte så mycket mer. Men så får jag syn på ännu en nyhet för mig, en lila liten cylinderros mitt på botten! Var jag lycklig nu är jag nästan euforisk nu, så lite det behövs! När vi kommer mot 10 m så går vi ut över botten och försöker samsas med eremitkräftorna igen. En har verkligen lyckats få tag på ett stort skal från en valthornssnäcka, undrar stilla hur många av dem som får plats däri! Sandra får lite problem med avvägningen, hon har ju lånade flaskor. Precis vid säkstoppet så får jag helt plötsligt en tjottablängare när hon ska tömma, vi har verkligen legat och knôtt på varandra detta dyket! Men det känns tryggt när sikten är så kass!

Avslutar dyket, det bär rätt av till bilen för att få lite värme och mat innan vi ska vidare för fyllning av flaskor och bläckfiskjakt!

Sol och ganska kallt
Torris Weezle fleece craft-tröja
12 kg
Luft 275/110
Medel 17,1
RMV 23,37