Dyk nr: 94, Kolsva fältspatgruva

Mm så har man tjatat sig t. att få dyka lite med Västeråsarna, som förstås, alltid e lika trevliga. Vi möts upp vid grinden i Kolsva och styr in mot fältspatgruvan o lägger märke t...den goda sikten vattnet bjuder på.

Dagen t. ära ska jag dyka med Nettan och hennes nyinköpta lampa, cooolt :o) Vi lägger upp planen för första dyket att följa linan så långt vi känner för och sen vända och dyka tillbaka samma väg.

Till min fasa inser jag vid strandkanten, fixad o klar...att jag glömt...äta min dykbanan (ja de där gula avlånga sakerna med skal) men det e bara o köpa läget och gå ner i vattnet o göra ett dyk ändå...tror alla skulle ruttna på mig om de skulle behöva vänta på att jag ska sätta igång o ha fruktstund.

Vi ligger på ytan en stund o letar efter linan bara för att efter en stund bli varjse att den e precis under oss. Toklugnt går vi ner, tryckutjämnar som små tokar, stannar vid ca 3m, följer linan ner t. nästa avsats lugnt lugnt så vi hinner tryckutjämna båda två. Jag tränar lite på mina helikoptersvängar o kollar så att allt är ok med Annette som ligger snett bakom mig (det gör hon i stort sett hela dyket).

Vi följer linan, vid 14-15 m blir sikten sämre men fortfarande är det bra, runt detta djup och neråt blir det mörkare o mörkare, men vi lyser runt med våra lampor o kommunicerar med dem oxå.

När vi nått t. stället där linan går under överhänget, så vänder vi och dyker tillbaka. Jag dyker ner lite lite o tittar runt, offantligt vad bra lampan lyser upp, man ser ju sååå mycket mer av stället nu när man har Robusten. Avvägningen sitter som ett smäck hela dyket (förutom efter säkstoppet då jag tillfälligt känner mig lätt...), likaså trimet (tror jag iaf) och kör hela tiden nu med froggisar, funkar så bra med fenorna jag har, jätteskillnad. Vi tar det lugnt även tillbaka o man hinner verkligen titta på allt när man tar det så lugnt. Helt enkelt ett skönt dyk. Vi tar en extra svängom t. vänster (från igångsplatsen sett) innan jag t. slut tummar dyket och vi lägger vi oss på säkstopp på 5m o gör det strålande, båda två. Så säkra vi blivit sen förra sommaren :o)

När vi når krönet på 2-3m så vill min dykutrustning gå hela vägen upp o jag följer väl med då...sen tömmer jag vinge o dräkt o dyker vidare mot min fina "ta-på/av-fenor"-sten.

Härligt, vi möts av ett skönt vårväder, inte soligt, men vindstilla o lagom varmt.