Dyk nr: 286, Saltasviken, Öckerö Total västkust vecka 27 De

Saltasviken, scen 5 – tempot blir lugnare
Efter två dagars åkande uppåt i landet bestämde vi oss nu för att testa ett annat, närmare ställe. Saltasviken på Öckerö. Christofer hade hittat denna plats via en loggbok på sportdykare.se och nu skulle den testas. Om det ville sig väl kunde detta bli en bra motståndare till Hummerviken på samma ö, dock utan alla stenar och det långa ytsimmet.

<i>Doften av hav</i>
När våra två så anländer till platsen efter diverse förseningar och sovande i baksäten på bilar möts de av den omisskännliga doften av rutten tång. Äcklig lukt enligt de som bor här, doften av hav enligt kôttarna, <i>Turistus imaengdus</i>. Dock hade de bofasta vunnit då en grävmaskin var på plats för att frakta bort orsaken till odören. Detta hindrade dock inte oss från att byta om och gå i via en av de tre(?) trappor som finns här.

<i>Sikt, vad är det?</i>
Tyvärr blåste det idag så hela viken var fylld med små sandpartiklar från botten. Detta gjorde att sikten troligen idag var mer i stil med vad Robin är van vid än de två från västkusten. Som bäst kunde man se handen framför sig medan vi stretade vidare utåt i ytan. Efter cirka tio meter verkade djupet öka och sikten likaså så vi bestämde oss för att gå ned.

Väl nere så möttes vi av en Ålgräsäng, <i>Zostera marina</i> som innehöll de sedvanliga arterna att titta på. Vi nöjde oss dock inte med detta utan stretade vidare västerut i vår jakt på nya upplevelser samt större djup, för tillfället befann vi oss på cirka 4 meter.

<i>Olika biotoper på ett radband</i>
Efter ett tag övergick Ålgräset till ett alg- och stenbälte från cirka 5 meter. Ja, det är långgrunt utanför Göteborg, varför tror du att vi åker minst 10 mil till Gullmarsfjorden trots att vi bor vid havet? Även här hittade man en massa olika arter. Enkelt uttryckt är detta en mycket bra plats för den som vill ha gott om tid på sig att uppleva många olika organismer som finns i västkustens hav. Dessutom finns det många olika typer av livsmiljöer här vilket ger mycket upplevelser för pengarna.

Efter ytterligare simning kommer så ett nytt område med sandbotten som idag var helt täckt av eremitkräftor som man hittade sittandes i vad som bäst beskrivs med klungor eller gäng. Kul såg de ut att ha i alla fall. Mats hittade även ett stort exemplar av Skärsnultra, <i>Symphodus melops</i> liggandes på botten. Har ingen aning om detta är ett naturligt beteende då jag har ytterst lite koll på hur fiskar ska bete sig i vattnet förutom att de simmar bra.

<i>Man har inte roligare än vad man gör på sig</i>
Efter att ha simmat i cirka 40 minuter började vi så tröttna lite lätt och vände hemåt. Och eftersom det är så jobbigt att simma bestämde sig Christofer för att först haka tag i Mats kranar och slå Mats på rumpan för att få honom att gå framåt. När så Mats till slut vägrar att simma en meter till börjar Christofer istället att hoppa framåt utan luft i vare sig dräkt eller vinge helt i sann astronautanda.

Efter att ha tröttnat på det börjar ovan nämnda Christofer helt sonika att gå på händer en stund, allt för att slippa tristess. Mats hakade mest på milt överseende med sin parkamrats tydliga ADHD-tendenser.

Väl uppe på land igen hade några tappra små lokala barn trotsat den 16-gradiga vattentemperaturen och bada för fullt i den igensandade viken. Lustigt nog var det ingen som blev speciellt imponerad av de två dykarna så de fick vackert kämpa sig tillbaka till bilarna utan att få glassa med sina fräcka saker och tuffa upptäckter. Troligen är dagens ungdom alldeles för skadade av TV-våld och annat otrevligt när de istället för att bli imponerade av oss väljer att leka med varandra och ha roligt på egen hand.