Dyk nr: 290, Benskär

Nu hade vinden lagt sig och det var dags för lite seriös dykning från båt. Dagen till ära hade vi blivit hopparade med en skön engelsman (alla britter är inte kassa Johan!) som numera bodde i Sverige och hade lärt sig dyka med pott-ring med mera. Han drog en del riktigt kul storys som till exempel när han inte dykt på 20 år och bestämt sig för att börja igen under en semester på Cypern. Han hade gått in på ett center och anmält sig till en utfärd, blivit meddelad att han behövde gå en ny grundkurs på grund av att allt var så annorlunda nu och på det svarat att han ju för tusan såg exakt sådan utrustning som han var van i på väggen bakom expediten. Svaret kom klockrent ”Det där är våra museiföremål som vi visar upp… Sir!”. Han gick en ny grundkurs och hade nu hamnat i den göteborska skärgården.

Hur som, vi började singla ned och samlade ihop oss på 10 meter för en genomgång att allt kändes bra. Precis där vi landade hittade vi den största hummern som jag sett hittills ätandes på en manet. När hummern noterade vår närvaro reagerade den med att göra ett utfall(!) mot oss eftersom den verkade tro att vi tänkte ta maneten. Samtliga tre fullvuxna dykare backade…

Efter detta fräcka möte fortsatte dyket med främst en massa krabbor som låg precis överallt idag. Förutom detta såg jag två stycken Bergvar som låg och tryckte på en sten. Ägnade säkert 5 minuter åt att försöka få Pia att fatta vad det var som jag ville få henne att se. Men uppenbarligen är dessa fiskars kamouflage riktigt bra för hon fattade inte ett smack av vad jag höll på med. Ungefär som på land då med andra ord…

På säkerhetsstoppet imponerade jag oerhört på Jeff genom att sätta mig framför Pia och boxa/blåsa undan alla de maneter som var på väg mot henne med strömmen. ”Detta kommer min fru aldrig att tro” var hans sista ord då vi skiljdes åt.