Dyk nr: 356, Prosper, Spårösund

Tack gode gud för GPS! När man ska dyka på Prosper finns två stora problem att ta hänsyn till. Ett: hitta dit och två: överleva allt bärande.

Problem ett löstes av Johans GPS, måste skaffa en sådan, och problem två hanterade jag med hjälp av öronproppar. Man kan ju tycka att om jag förvarnat om att det är en bra bit att gå/bära så borde de två nötterna hålla flabben och bita ihop. Inte då, ett farligt gnäll enda till dess att vi kom under ytan. Då vidtog den stora tystnaden och jag kunde andas ut.

Vädret idag var allt annat än kul så vi hade bytt om vid bilarna och gått till klippan och ramlat i. Därefter simmade vi över till andra sidan sundet och gick ned en bra bit innan skylten för att låta den ström som fanns här idag ta oss mot vraket. Planen var ofelbar ligg på 16 meter och simma rakt in i vraket, det ska inte gå att missa det då. Känner ni igen resonemanget? :-)

När vi drönat runt på 16 meter precis så länge att man började tvivla såg jag den stora skuggan komma mot oss. Jag vänder mig då om och visar tydligt bakom mig finns vraket, titta vad stort det är. Givetvis fattade de två andra ingenting, allt annat vore ju ett under. Men, så ser man hur deras ögon spärras upp, nu har de sett vraket. Mäktig känsla att hitta vraken så, klart roligare än att sedan dyka på dem.

Vi gick upp till bogspröt och där gjorde Mats fast en säck som sedan skulle användas som referens. När det var klart började vi utforska båten samtidigt som vi simmade akterut. Sikten var mycket bättre idag så man såg i princip från reling till reling. I princip, man såg det inte tydligt.

Varje gång vi passerade en lastlucka eller dylikt såg man hur Johan stannade upp lite. Han ville in men vågade inte riktigt, som flickan sade. Väl i aktern sjönk vi ned till botten och kollade in rodret som var riktigt stort. När vi ändå var där grävde jag en liten grop i botten och fick därmed djupaste noteringen det dyket. Johan gratulerade mig på sedvanligt vis genom att gestikulera otidigheter.

När detta var avklarat drog vi oss fram mot bogspröt igen och gick upp för att vädra lite kväve vid skylten. Det hade nämligen fattats ett tungt beslut om att inte gå tillbaka och byta flaskor utan köra två dyk på samma paket. Ett mycket klokt beslut dessutom ber jag att få tillägga.