Dyk nr: 389, Gamla kallbadhuset, Motala

Under ytintervallet roade jag mig med att

a) flabba åt samt håna de andra för alla frysningar som de drog på sig. Mats lyckades inte ens komma i vattnet innan han skaffat sig två isbitar till andrasteg. Slutade med att han lånade Johans paket för att på så vis ens ta sig i vattnet. Ska inte ens gå in på hur det slutade för då dödar Mats mig.
b) flabba åt samt håna Johan för att hans kedja frusit med efterföljande effekt att han inte lyckades stänga den ordentligt inför sitt för dagen andra dyk. Hur det slutade behöver/vågar jag inte heller gå in på. Det är hårt att dyka med de där två.

Under tiden som ovanstående skedde gick jag även utefter iskanten och glodde fånigt efter stenkistor. Och minsann om jag inte hittade några till slut, alldeles vid kanten fanns de ju. Uppmärksammade de andra på detta genom att kräva total omriggning av linor med mera för att vi nu skulle dyka här istället. Tjafs om avsaknad av is till isdykningen ignorerades fullständigt från min sida.

Jag hoppade i och började simma runt och kolla läget. Det visar sig nu att det ju formligen kryllar av kistor här, jag trodde runt 4, det är minst 6. Kul, kul. På slutet av dyket och linan hittade jag ett stort järnföremål som stod mitt på botten. Tyvärr var linan eller Johans tålamod slut för jag gick inte lina nog att nå ända fram så en grundligare undersökning sket sig.

När jag väl kommit upp försökte jag få de andra att leta reda på samt kolla saken men de fotade hellre stenkistor. Svikare!