Dyk nr: 403, Stocklycke hamn
Bakgrund
När de andra stollarna i sällskapet var här och dök senast så ramlade de på en kidnappad hastighetskamera. Lång historia kort så utvecklades detta till att Johan blev uppringd av ordningsmakten för att diskutera något annat än argument för och emot att frihetsberöva unge herr Carlsson. Istället handlade ämnet om att polisen ville ha hjälp med att få upp skåpet till torra land igen.
Johan som är en fin kille tillika konstant dyksugen var givetvis inte sen att erbjuda sina (dyk-)tjänster. Fortfarande lika fin ringde han även runt och bjöd in oss andra att haka på för att uppleva denna unika tillställning. Undertecknad smet från jobbet och ringde in Linus på väg ned, ibland är det bra att vara student. Eller hur Linus? :-)
Väl på plats i hamnen var det förutom en polisbil, en kranbil modell bauatastor samt två bilar med totalt 4 reportrar i på plats. Man inser i sådana lägen att antingen är det här en större nyhet än vad vi trodde eller så händer det på tok för lite i Östergötland på en fredag eftermiddag. <img align=middle alt=wink :) src=images/pb_smiley_wink.gif />
Dyket
Medan vi gjorde vårt bästa för att bli fotade från vår bästa sida bytte vi om samt diskuterade frenetiskt hur vi skulle få upp skåpet. Det gjorde vi ända till dess att krankillen krasst meddelade att han hade en krok på linan som skulle fästas i toppen på skåpet där det fanns en ögla för just sådant här. En riktig glädjedödare med andra ord. Vi övergick då till att dividera om hur vi skulle genomföra ett sök efter kameran. Man har inte roligare än vad man gör på sig som det heter.
Medan tre av fyra så var i vattnet och ville börja dyka stod Linus fortfarande och frateniserade med ordningsmakt och media. Efter ett tags skrikande kom vi fram till att sikten var så bra och vi så rastlösa att Linus kunde ansluta senare och dök ned. Planen att ha Johan på plats först för lite fotograferande sket sig direkt när Mats bombade ned med linan i högsta hugg.
Jag slöt upp bredvid Mats och kunde direkt se att vi fått cirka 50 cm för kort lina. Jag såg även en stor lake som jag pekade ut för Mats. Medan Mats försökte få Johan att fota laken istället för att tolka Mats tecken som en uppmaning att simma in i alldeles för trånga gångar simmade jag upp och kommenderade grovarbetare från NCC en stund. Ungefär fyra sekunder senare kom skåpet upp med hög hastighet, här var det inte fråga om några delikata metoder, det hela gick mycket binärt till väga.
När väl skåpet var borta började vi göra snygga sökmönster och leta efter kameran. Kan med relativt gott samvete hävda att den inte finns här. Det enda som vi hittade var en liten bit som nog varit en hållare eller dylikt.
Kort efter det började alla utom Johan frysa som små grisar, Mats gjorde en modern klassiker och plockade på sig extra sten för att kunna blåsa upp dräkten mer. Man kan sammanfatta det hela med att vi snabbt drog oss uppåt.
Väl på land gjorde alla utom jag bort sig när de ramlade om varandra i sina försök att komma upp utan att se alltför klena ut. Själv fjäskade jag in mig hos reportrarna i ett försök att få mina 15 minuters berömmelse. Skulle sedermera visa sig att Johan uppenbarligen mutat dem då han var den ende som fick en egen bild. Fula metoder lönar sig uppenbarligen.
En mycket annorlunda start på helgen.
Länkar
<a target=_blank href=http://www.motalatidning.se/vadstena/artikel.asp?id=40583>www.motalatidning.se/vadstena/artikel.asp?id=40583</a>
<a target=_blank href=http://www.corren.se/archive/2005/4/23/i56w6xgqsmf3t4b.xml?category1=1096984640-4&
