Dyk nr: 486, Malta, Gozo - The inland sea

Nu var förväntningarna höga, efter ett sådant toppendyk vid det blå hålet var man nästan lite ovillig att gå i igen. Det kan ju inte gärna bli bättre? Men det kan bli lika bra kom jag på och sedan var man på väg igen. Blev lite hunsad av den helsköne guiden Steve som var pilot på AirMalta när han inte vallade runt hopplösa turister. Det faktum att han var pilot framgick väldigt tydligt när man åkte bil med honom, jisses, tala om att flyga lågt.

Kryddan vid ett dyk i Inland sea är att du aldrig kan vara helt säker på om du kommer att klara dig utan en båt i huvudet eller ej. Japp, malteser i allmänhet verkar inte vara så bundna vid det här med att hålla avstånd till dykarna. Fick uppfattnignen att det var upp till oss att hålla oss på vår nivå så skulle de i båtarna hålla sig på sin. Och så länge det fungerade så, måste erkänna att man hade en del fantasier om hur det skulle sluta om någon tappade sitt bälte eller dylikt. :-)

Hur som, vi gick ned i den lilla ”sjön” och simmade på en mycket fin rad ut mot öppna havet. Nu skulle man ha haft en kamera som inte immade igen hela tiden. Tala om motiv, det var magiskt att se ett pärlband av dykare som simmade mot en azurblå kil längre fram. Sikten var så bra att när jag gjorde en dipp ned till botten på 25 meter för att läcktesta lampan (läckte för övrigt, satan!) kunde jag se Pias signaler med sin lilla fåniga backuplampa från där hon låg på 8 meter och letade sjöhästar.

Sjöhästar ja, vi hade mer eller mindre bestämt oss för att hitta dessa små krabater men det var helt enkelt lögn i helvete att hitta dem. Börjar ana att de bara snackar skit på Malta, de har aldrig haft en sjöhäst här på år och da’r utan blåser bara turister med det snacket. *muttra*

Efter att ha kommit fram till ovanstående började vi glida hemåt, i brist på sjöhästar så red jag lite till på Brage samtidigt som Casper filmade. Kul att någon har en kamera som fungerar…

Framme vid sjön så försvinner Casper ned i ett hål och allt man sedan ser för ett tag är ett frenetiskt blixtrande. Efter en stund till kommer han ut vilt viftande. Jag överväger möjligheterna för haj som han skrämt bort med blixtarna men istället får jag tecknet för ”bläckfisk modell stooooor” vilket innebär att även jag måste köra in trynet i det lilla hålet. Som en perfekt avslutning tillika påminnelse om att livet inte bara är rosor och choklad så hittade jag givetvis inte bläckfisken. :-)