Dyk nr: 718, Sisjöns badplats, Mölndal
Med konstaterat nytorr torrdräkt, nycertifierad moder samt visst solsken i blick var det dags för ett helt vanligt dyk. Dock fick Mats chansen att öva på att guida certifierade dykare så lite nytta blev det allt i samband med vårt nöje.
Min ömma moder har som vissa redan vet tagit tag i sitt liv och genomlidit en grundkurs under min ömma vård. Nu innan det stora mörkret rullar in över landet ville hon göra ett sista dyk utanför kurs. Och eftersom jag var så lycklig i och med att min dräkt kommit tillbaka från landet i öst hade jag inga problem att dyka precis var och hur som helst. Mats å sin sida såg chansen till att komma ett steg närmare att slutföra sin DM-kurs i och med att han kunde guida oss. Själv var jag mest orolig över att jag skulle klara av att låta mig guidas så att säga. Alla hade i alla fall sina skäl till att ses denna dag och i och med att alla handlade om dykning var de goda och vi skulle få kul ihop. Så enkelt fungerar livet när det är dykning inblandat i det.
Prick 09:00 stod så Mats i givakt utanför min dörr. Modern var redan här under förespeglingen att få träffa sitt barnbarn. Själv gjorde jag mitt bästa att hetsa Mats till att bära min saker till sin bil och packa in dem men han var om möjligt ännu mer svår att nå i denna fråga. Maken till att göra sig omöjlig när det inte passar karln har jag aldrig stött på någon annan till att vara … Eller så är han smart, vissa skulle nog kalla det smart ..?
Till slut var så bilen packad i alla fall och vi rullade iväg mot Sisjöns söta vatten. Då kör Mats fel. Att Mats körde fel vet jag enbart för att han erkände det innan vi hann fatta något. Där ser man vart ärlighet kan ta en – uthängd i en logg på nätet. Får se om detta kommer att påverka unge herr Kalén i framtiden. Efter lite diskussion kring vilken väg som är bäst lämpad att välja för att komma till Sisjön var vi till slut framme och kunde glatt konstatera att bommen var öppen idag. Nu vågade vi inte lita på att detta tillstånd skulle hålla i sig så vi körde ned med sakerna, packade ur och sedan fick Mats köra upp bilen till ordinarie parkering igen. Skulle ju vara enormt jobbigt att bära bilen förbi bommen om den skulle till att bli låst under tiden som vi dök. Bara montera isär den skulle ju ta en hel dag.
Så, när Mats kommit tillbaka höll lilla mor och jag på med att sätta ihop våra saker. Mats hakade raskt på och när paketen satt ihop fick vi en liten genomgång av platsen. Riktigt trevligt då jag inte dykt här på flera år och Mats haft en del att göra här det senaste i och med DM-kursen.
Kort efter detta satt allt på plats och vi sjönk sakta ned mot sjöns ljusa sandbotten. Morsan var lite ovan/rostig men utöver det så flöt allt på bra. Vi kom ned mot 5-6 meter och svängde sedan åt vänster med Mats i täten.
I början av dyket var hela botten täckt av vattenpest och en annan grön växt (faktiskt misstänkt likt vanligt gräs men jag kan inte ett smack om limniska system) vilket var mycket vackert. Men någonstans runt 6 meter övergick botten till mörkt bôs och sten. Inte fullt lika vackert. Lägg sedan till en total avsaknad av djurliv utöver några gråsuggor och snäckor så har du bilden klar. Det här dyket var inte det mest artrika som jag kommer att genomföra under min aktiva dyktid inte. Jag vet att det finns i alla fall abborre här men idag blev det inget med det helt enkelt.
Efter lite simmande kom vi ned mot 11,5 meter och här hittade vi ett språngskikt (termoklin) så det sjöng om det. Temperaturen sjönk från 12 till 9 grader Celsius – som att få en käftsmäll (kall) med andra ord. Dessutom gick sikten ned från fem till endast två meter. Det var helt enkelt inte så där väldigt kul här nere den här gången. Nu vaknade den mogne, insiktsfulle mannen i mig och kort efter vår entré i de kalla, mörka delarna av sjön begärde jag återsim till varmare vatten på grund av kylighet samt det faktum att jag redan innan var snuvig. Vuxenpoängen bara rasade in under dessa få minuter det hela varade.
På väg tillbaka mot stranden blev morsan lite lätt men vi redde ut det precis innan Mats kom tillbaka och undrade vad vi pysslade med. När den biten var avklarad så fick Mats öva lite demonstrering av övningar samt bedömning av mig när jag genomförde dem. Sedan var det dags att gå mot land då luften sade stopp för delar i gruppen.
Väl tillbaka på land fick morsan förklara en del kring utrustning och dykning för en pappa med två barn. Det gulliga var att pappan verkligen kamouflerade det hela som att barnen ville veta mer om vad vi gjorde. Tänk att de undrade hur mycket en kurs kostade och vart man skulle kunna gå den.
