Dyk nr: 823, Länkarnas vik, Hönö Klåva [SM-kurs]

Dags att utveckla sin dykning som det så fint heter. Vi vet allihop vad det egentligen handlar om: bli fräckast på dykplatsen. Och när inte längre grottdykarutbildningen räcker till får man ta det till nästa nivå: ”- Flaskorna på ryggen ser jag, det är ju lite 90-tal om du frågar mig, själv har jag dem i armhålorna …” Kort sagt, dags för sidemountkurs!

Kvällen innan hade kursen inletts med en hel del teori. Förutom historiken bakom sidemount som fenomen och olika sätt att resonera på när man sätter samman sin egen utrustning för dylik dykning. Och det kan man väl lugnt konstatera att det finns mången fler sätt än ett att konfigurera sina flaskor och regulatorer på inom den här grenen av sportdykningen. Givetvis slängdes det iväg en och annan verbal käftsmäll kring vilken BCD som var bäst utgångspunkt för modifiering. För modifiering skulle det bli, det verkar vara precis som inom rebreatherdykningen – du bara måste ändra på något så att det passar lite bättre till dig själv. Det handlar om principen snarare än behovet verkar det som. ;)

Så efter en god natts sömn är det uppstigning och i ottan och transport ned till Länkarnas vik. En plats som förutom trevlig omgivning bjöd på lämpligt djup för att kunna ligga i länge. Vi fortsatte att göra om stora och små detaljer på våra västar och efter cirka 1 timme ansåg vi oss redo att gå ned till vattnet och faktiskt börja dyka lite också.

Väl i vattnet fick vi simma runt lite för att känna på sakerna. Jag hade redan insett att jag hade stora problem med att hitta, få fram samt se manometrarna, en rätt så viktig detalj anar jag. Dessutom var jag som väntat inte nöjd med hur flaskorna sattes fast vid kranarna. Det hade jag haft problem med Dive Rites lösning från dag 1. Men utöver det så kändes allt toppen och framför allt så var ryggen glad och nöjd. Inte en känning av något slag trots två stycken ståltolvor på cirka 15 kg styck.

De första övningarna handlade om att hantera kranarna och därmed gasen. Det var ett fasligt stängande och öppnande av dessa och varje gång var det lika surt att få tag på manometrarna. Så det var väl lärdom nummer ett – få till slangarna så att jag kan få se manometern enklare. Utöver detta så handlade det mycket om att vänja sig vig var andrastegen befann sig inför och under varje byte av flaska. Något som jag lärde mig det hårda vägen hur viktigt det är att ha koll på … ;) Nästa moment blev att haka av och på flaskorna, det gick mycket bättre jämfört med kranarna.

Nästa steg blev en enkel linbana som vi skulle simma efter fram och tillbaka samtidigt som vi gjorde olika sorters ben- och fensparkar. Detta under tiden som Johan filmade oss för senare uppföljning och respons. Här hade vi helt klart olika uppfattning om hur det hela skulle genomföras, det var ett fasligt rättande och petande från hans sida mest hela tiden kändes det som. Och jag fick nästan kramp när jag gjorde som han ville, men det var ändå roligt att härja med det.

Dryga två timmar senare ansågs vi ha lärt oss tillräckligt och Johan tummade dyket. Nu blev det till att åka och fylla flaskorna, äta lunch samt utvärdera hur det gått hittills. Hittills en väldigt rolig kurs.