Dyk nr: 294, Tuna Hästberg - vagnen o bron

Efter en hyffsat god natt sömn vaknar jag nynnandes på gårdagens återkommande visa, ja den med alltför många verser. Jag hoppar ur sovsäcken o smiter in på toa för att byta om. När vi käkat frukost, bäljat kaffe, packat prylar, gått på toa och städat skolan är det så dags igen att ge sig av mot gruvan ”hej hå hej hå vi mot gruvan gå”.

Vi kör ner allt och går snällt efter vagnen. Då några mår lite dåligt idag (nej inte bakfulla) så gör vi om teamen lite. Jag och Antonio dyker bara med Lauritsen t.ex. då Jannicke åkt på ett migränanfall :o( Vår dykplan idag är att dyka ner till vagnen som avslutning på denna trevliga helg.

Vi fyller upp det som måste fyllas och byter lite stagear med varandra så kan vi ge oss iväg. Vi lägger Lauritsen först, sen Antonio och sist jag. Ja, varför ändra på ett vinnande koncept ;o) Vi gör detta dyk på stage + bakpaket och kör ”vrakmetoden”. Bort och ner utmed linan bort till vagnen, tempot är riktigt skönt och vi hinner titta på allt ordentligt. Skön känsla att ligga som nr 3 och se hur långt man kan se i de andras lampljus, kan säga att lampljuset tar slut före den goda sikten. Galet fint vatten, vilka vyer man har kvar på näthinnan. Vi kommer bort t. hålet där vi tar oss genom och ut i ett schakt, där lägger vi oss ur vägen när Lauritsen sätter jumpet och så sjunker vi neråt för att fästa jumpet i mainline på botten av schaktet/salen. Sen dyker vi bort mot den ort där vagnen står och tittar in. Den är större än vad jag minns den.
När vi tittat klart, tagit oss upp och tillbaka på mainline som ligger lite grundare kollar vi gas och tid för att se om vi kan fortsätta bort mot hängbron, vi har god marginal t. båda vändpunkterna. Bra, då kör vi vidare. Även denna del av rutten är oerhört vacker, speciellt den delen över bron gillar jag. Älskar gamla byggkonstruktioner under ytan helt enkelt. Vid bron vänder vi dyket som bestämt och jag får ligga först. Efter 35 alldeles för korta minuter ser jag ljuset från lampan vid bryggan och jag inser att dykningen snart är slut för denna gång i Tuna Hästberg och jag får en känsla av att aldrig vilja gå upp. Vid dekostationen dummar vi oss lite och skojar o har oss innan det till sist är dags att gå upp. Då passar Antonio att jucka lite mot Lauritsen (som sagt, det var INTE JAG). På ytan, när vi tagit av maskerna passar Lauritsen att trycka ner oss som en fin avslutning…du kan vänta dig en hämnd mister!!! :o) Den kommer när du minst anar det…

Skönt och lugnt dyk, som det ska vara. Nu längtar jag tillbaka som bara den!!! Vill ni se fina bilder från resan kan ni titta på http://www.dykarna.nu/fotoalbum/24626.html. Där anar man hur galet kul vi hade :o)