Dyk nr: 283, Finland, Haveri guldgruva - Vanha Louhintasali

Dyk i Haveri med Hööki och Janne Hirvimies.

Flaskorna var fyllda med EAN28 med syfte att dyka vidare på 34 meters nivån.

När vi kom till Haveri så stod en enorm platstank som ska fungera som habitat alldeles vid ombytesstugan.
Ganska imponerande bygge som jag hörde är påkostat men tack vare många företagare, klubbar och utbildare går detta att genomföra.

Vi planerade dyka Vanha Louhintasali idag och försöka nå upp emot Kirkkat Pästöt beroende lite på sikten. Med tanke på förra veckans riktigt dåliga sikt så var väl inte förhoppningarna alltför höga.

Tre i team är faktiskt lite tuffare när sikten är cirka 0,5 meter men i sakta mak och dyk efter boken så fungerar det.

Förberedelser och nedstigning gick bra. Landade på 34 meter och okejjade allt och sen simmade vi bort emot jumpet på vägen till vanha louhinta. Vid de orange-plastnäten gick Hirvimies av stagen och jag följde hans exempel och hööki följde efter. Vid jumpet hade Hirvimies fixat reelen redan och gjorde jumpet till "ögglan utanför gången in. Vi följde sedan linan in i OH-miljön från den öppna sidan av gruvan. Sikten kanske var 1 meter inne i gången istället för den nästan obefintliga ute i de fria.

Precis som på kartan svängde gången och till höger såg man den upp-och-ned vända ämpäri (hinken) med en lina åt varsitt håll därifrån. Hinken låg kanske 1,5 meter ifrån vår s k mainline. Vi fortsatte in i gången emot V.Louhinta och kom sedan på vänster fram till ett till ställe för jump från linan men vi fortsatte även här. Avståndet på detta ställe var väldigt kort, löjligt kort alltså, typ 20 cm :-) Den linan gå neröver ner till 55 meter och man ska kunna traversa ner till iso-kivi och komma ut i det öppna igen, detta får vi prova med två dyk från varsitt håll vid ett senare tillfälle.

Vi fortsatte efter linan och mycket riktigt, precis som Rixas karta beskriver börjar det gå uppåt igen emot Kirkkat pästöt (klara ändpunkter). Vi följde sluttningen uppåt till vi kom upp på toppen där linor fortsatte uppåt vidare och även åt höger men det var vända på tryck för mig och när Janne vände sig om visade jag att det var dags att vända.

Det bar nerför igen och det var siltat på tillbakavägen, behövs inte mycket för att partiklar ska röras upp ifrån marken, det är så otroligt lättsiltat att minsta lilla rörelse nedåt drar upp partiklar och besudlar sikten, en totalt felriktad fenspark ...uuuu, inte trevligt.
Det gick fint på tillbakavägen, förbi 20cm-jumpet , hinken och tillbaka emot ögglan. Gången till Vanha Louhinta sali är större än Uusi louhinta och även lite större än Haveri North.

När vi sedan hade kommit till linan som går runt brottet på 34 meter såg jag Janne gjort loss sin reel och stuffade undan den. Vi började sedan simma bort emot stage:arna och då hände det; märkte inte att Janne försvann, man ser inte ljuset från dykaren bakom om han inte är helt nära och att man samtidigt kikar bakåt. Vid stagarna märkte vi att Janne aldrig kom och Hööki frågade vart han är och jag ryckte på axlarna samtidigt som vi började simma tillbaka emot stället där vi gjorde fast reelen. Vi kom fram och såg att han inte var där, alltså måste han ha tappat linan av någon anledning, typiskt när man gjort den "kritiska" delen av dyket och man är bara på väg hemåt så händer det. Lite som när jag dök med Ludek på Maderövraket och på uppstigningen tappade jag linan i rätt strömt vatten eftersom jag låg och var totalt avslappnad efter ett struligt vraksök på stenbotten.

Det är en smula obekvämt att simma tillbaka när man inte exakt visste vart Janne tagit vägen men vi gjorde vår uppstigning enligt plan. Vi var 2 min före tidsplanen även om vi hade gjort tillbakasimmet på cirka 1 minut.
Precis som förra gången bröts 50 cm sikten på 18 meter och de blev genast klarare. Mycket snart efter sikten blivit bra igen träffades vi av ett flackande ljus uppifrån, det var Janne som mycket riktigt hade tappat linan och träffade på oss igen.

Han ville gå ner igen men jag visade det är en dålig ide men han stod på sig och Hööki gick med honom och jag gav min stage till Janne för redundans, den var ju bara använd ner till 120 bar. Jag fortsatte ensam decot och han göra både 12- och 9-meters stoppen förrän pojkarna kom ikapp mig igen efter varit nere och studsat upp Jannes stage. Jag plockade på mig min 7a med syre medan jag väntade på att dom skulle deca igenom 12 och 9.
När Janne kom upp fick jag tillbaka stagen och försökte stuffa den på bakre ringen vilket visade sig vara en dålig ide när den var drygt halvfull, fick flyttade den till höftringen senare för att att det skulle gå och simma någorlunda effektfullt.

Vi gick över till syre och påbörjade sista stoppet som gick klanderfritt och vi bröt ytan och gick igenom dyket på land och på Viljakkalas St1.

D12 med EAN28
80cuf med EAN28
7liter med Syre
12 - 2
9 - 4
6 - 10