Dyk nr: 917, Las Coloradas, Lanzarote
Efter ännu ett ytintervall med bulljong och små mjuka kakor (det jobbar britter här) var det dags för dagens och semesterns sista dyk. Nu skulle vi till ett ställe med "massor av korall" så namnet antyder lite mer färger än tidigare dyk.
Utresan gick precis lika snabbt som de tidigare gångerna och enda skillnaden nu var att det var två gäster till. En fransk kvinna och en något mer macho karl som verkade vara rätt hemtam på stället. Han visste precis var saker och ting fanns etc. Honom skulle jag dyka med.
Väl nere på botten hittade jag direkt två putsarräkor som bodde vid en sjöros som jag lade en hel del energi på. Samtidigt som jag pillade med det kom det en sorts utdragen, extremt smal krabba gående och då var jag ju tvungen att försöka fp med den också. Redan nu hade jag bestämt mig för att det här var den bästa dykplatsen av de jag besäkt den här resan.
Efter att dessa små skaldjur var avklarade så började vi simma längs med en hel "äng" av garden eels som jag ju är lite förtjust i. Så även om det inte gick så försökte jag då och då att fotografera en av de små skygga gynnarna. De är ängsligare än en A-lagare vid stängningsdags de små gynnarna.
På väg mot en annan "arch" som var målet även för det här dyket så hittade jag en till putsarräka som jag faktiskt fick till ganska så bra. Sedan kom vi till en liten grotta som jag fick simma in som tvåa i. Helt meningslöst efter att min parkamrat fixat till det där inne. De har en liten annorlunda attitud till det hela här nere. Pricken över i var när jag kom ut från denna tråkiga del av dyket och fick veta att det simmat förbi en ängelhaj under tiden. Sedan såg vi inte några fler hajar ... :-) Som en sista spark på pungen så blev inte ens de bilder som jag tog på båten genom ett hål i taket av grottan ok. En helt meningslös del av det här annars riktigt bra dyket.
Väl framme vid archen så var det tydligt att Pia hade tyckt om det här. Så jag skickade en tanke till min lilla fru och simmade runt och fotograferade allt som verkade leva och satt still tillräckligt länge. Bland annat en massa ödlefiskar och en välkamouflerad historia som jag inte har en aning om vad den heter. Över huvud taget så har jag smärtsamt dålig koll på livet i de här delarna av världen. Måste väl resa mer helt enkelt.
Som avslutning av dyket så såg vi en örnrocka på långt håll som jag fick lite film på, den simmade iväg helt på egen hand och behövde ingen hjälp av klåfingriga guider och liknande.
Två dagar, fyra dyk, en helt ok del av veckans semester.