Regulatorfrysning

De flesta här kan väl skriva under på att dykning är den ultimata hobbyn och perfekt rekreation för kropp och själ. Det tycker jag också, men jag tänkte dela med mig av en incident som gjorde att jag höll upp från dykning i över ett och ett halvt år.

Det var när jag skulle göra mitt trettonde dyk och det var en kylig dag i mars -00. Det var jag Tilja, Björn och Daniel som gav oss ut till Värmdö och Svartfotsvraket. Vi valde detta då det var is överallt annars ;-) Annars var det perfekta förhållanden, soligt, svag vind och tja trevligt. Björn och Tilja skulle träna UW fotografering och Daniel och jag skulle, tja, dyka :-)

Lite meckigt var det. Det var första gången jag skulle dyka med torrdräkt, så jag hade ingen koll på hur mycket vikter jag skulle ha. Jag fick gå i och ur vattnet ett par gånger, innan jag äntligen kunde sjunka under ytan. Yttemperaturen låg runt 4-5 grader så det kändes att det skulle bli ett svalt dyk.

Jepp, alla blev tillslut redo för att gå ner och börja fena bort mot vraket (läs brädhögen). Efter några minuter började jag få lite kontroll på grejorna och kunde fena på ganska ok. Lite ovan vid det kalla vattnet i ansiktet, men helt ok.

Väl framme vid vraket så såg vi att Tiljan och Björn blixtrade för fullt och testade kameran och diverse olika blixtrar. Då började jag känna att något var fel på reggen. Vid varje inandning märkte jag att den "blåste" in luft efter det att jag hade slutat andas och tillslut friflödade den frisk. Inga problem, jag hade ju lärt mig på dykskolan att man skulle ta ut reggen och lägga in den lite snett i munnen. Nja, fortfarande inga direkta problem. Förrän jag började fundera på hur snabbt luften forsade ut och när den i så fall skulle ta slut. Hmm, bäst att signalera till Daniel. Med lite hjälp av gällande dykteckenspråk så tecknade jag för att luften var slut och att jag ville ha hans reservreg. Han nappade på det erbjudandet :-)

Jag hivade iväg min friflödande regg och och bytte ut den mot Daniels octa. Klantig som jag var så "glömde" jag att purga och andades in ett helt andetag med bara vatten. Det fick mig att få lite lätt halvpanik och hostade och drog in ett andetag till, även detta var vatten. På något sätt så lyckades jag hosta ut även detta och därefter fick jag ett andetag med hälften luft och hälften vatten.. Vid det här laget var jag grymt anfådd efter allt hostande och brist på luft, vilket gjorde andningen tung och svår. Jag tyckte inte att jag fick i mig tillräckligt med luft och ville liksom bara komma upp.

Eftersom jag hade detta att tänka på så var jag inte helt överens med min torrdräkt om hur snabbt jag skulle gå upp. Det var manuell tömning på denna och jag kan väl säga att det inte blev något safetystop värd namnet.

Till slut kom jag över vattenlinjen och hostade upp halva Östersjön och spottade ut reggen. Då gjorde jag det klassiska felet nummer två; glömmde fylla västen. Så när jag skulle dra in det efterlängtade andetaget så sjönk jag ner under ytan. Jag sprattlade med fenorna och fyllde västen samtidigt, för nu började jag bli trött på att dricka bräckt vatten och framför allt, att ha det i lungorna.

Väl uppe på land så ringde jag upp affären där jag hade köpt reggen, som var ny, och förklarade läget. I efterhand fick jag reda på att det inte var något fel på reggen. Jag har dock inte kvar den och kommer aldrig att köpa det märket igen.

Regulatorfrysning är väl inte direkt ovanligt och jag har dragit lärdom av vad jag gjorde då och det kommer troligen att hjälpa mig som dykare nu och i framtiden.

Mitt fjortonde dyk gjorde jag så sent som i söndags (21:a oktober). Det tog mig ett och ett halvt år att komma över obehaget och innan jag kände att det var dags igen. Tack och lov så kändes det bra och jag kommer återigen att ta upp hobbyn och livsstilen dykning.

Mvh // Henrik