Dyk nr: 192, Alviksvraket + segelbåten

"- Hörrni! Lelle kommer inte. Han har bajsat på sig! Han sket ner sig under jaktpasset och har suttit på en granruska i bilen. Tydligen är det bajs ända upp till instrumentbrädan."


Detta var det första jag kom ihåg när jag vaknade söndagen den 12/12. Och vad hade jag egentligen gjort för ngt ont för att förtjäna min migrän?

Jag backade tillbaka tiden mentalt ett år i tiden, en stor uppoffring för en sån virrig person som jag. 2003 så drog jag och RÅ ihop en go-carttävling med tillhörande middag. Mycket sprit blev det vilket visade sig när Stuart mailade ett argt mail på natten till oss andra där han beskrev hur endast han och "Filippa Kaminski" fortsatt festen...

Ett år senare var det dags att göra om bragden.
Ett stort utbud av dykare av varierande valör slöt upp till Phazerballturneringen www.apg.se som RÅ bokat.
Banne mig om inte två stycken dykbutiksinnehavare var med, Tor och Tarald. Tarald undvek jag i mesta möjliga mån då jag är skyldig människan 650:-. Tor hade till min glädje valt en vit tröja som gjorde att han var omöjlig att missa. Tack Tor!

Vi lekte rommen av oss och som de goda värdar vi är så lät vi gästerna vinna. Vi väntade här spänt på att Lelle samt Tomi och även Janne Rönnlund skulle dyka upp men Janne snickrade tydligen och behagade inte att höra av sig. Tomi var redan bakis och Lelle Brusell var som alla minns fullständigt nedskiten ända upp till armhålorna.

Efter lekarna så enades vi om att vi skulle mötas hemma hos Hogeborn vilket förvånade mig då han bor i Åkersberga men han har tydligen flyttat lite närmare Sthlms city så jag, Kentha och FilleTerese åt oss mätta på popcorn hemma hos Stefan med fru. Senare dök trion Stefanperolotta upp. Alla de andra meddelade att dom inte hann utan vi skulle återförenas på Blå Dörren som Stefans fru bokat, tack för det.

Jag ringde bajsmannen som meddelade att han skulle närvara till middagen bara byxorna torkade. Han anlände och satte sig till min stora skräck bredvid mig. För att döva näsan så söp jag här till en del vilket Bajs-Lelle påminde mig om ett par ggr. Till sist åkte han hem och även Tarald vilket betydde att jag kunde komma fram ur skuggorna för att kunna umgås med de andra på ett lite mer otvunget och socialt sätt.

Stefan Karlsson släppte bomben att han ska flytta till Island, märkligt val av ort men han är nog tillbaka i Fjollträsk snart när han tröttnat på att äta surhaj. Och vem ska nu vara Emil-vakt?


Vi drog oss mot Snaps där jag och Calle hamnade själva i ett rum precis perfekt onyktra. Allt vi sa var jättemysigt och hela världen sken över oss. Men det gör den ju alltid, vi är ju GUE-dykare med licens för att njuta rätt.

De andra hittade mig och Calle och här någonstans så blev jag lite onykter.
Jag och Kentha tog efter kvällens slut en promenad genom söder, jag väntade på att bli rånad men dom kanske känner igen Kentha för vi klarade oss.

Jag kom hem och var då ganska nykter, bra med en kvällspromenad.


Och vad har det ovanstående med dagens dyk att göra? Ingenting, jag ville bara skriva lite skit! om Lelle och det är nu gjort. Åter till loggen:

Jag hade dragit iväg ett mail i början av december där jag efterfrågade ett nyårsdyk, Tore eller Bordellen.
Stuart drog iväg ett till efter jul vilket resulterade i att följande dök upp:
Tilja
Fille
Terese
Stuart
Tomi
Janne
Jag
Samt Tarald och RÅ som ytsupport.

På Tranebergsbron blev jag omkörd av ngt svart, kombiliknande fordon med svart skyddsfilm på rutorna. Jag som körde drygt 20 för mycket blev mäkta förvånad när en viss Jan var föraren.

Nåja:
Bajsmannen valde fest istället och Calle är i Dalarna så dom får läsa om detta istället.
Janne lånade min 7:a då han hade ont om gas och det är ju alltid skoj att se en sån på en man som är 2,5 meter lång. Ser ut som en argonpava på sidan, riktigt gulligt!
Vi hoppade i ganska snart för att slippa Stuarts prat om att trots att det är årets tredje dyk för honom så har han ändå gjort fler än jag.
Tomi var jättetyst under dagen, undrar vad som tynger honom stackaren?

Nåväl, väl i vattnet så tittade vi på när alla kom plumsande. När Stuarts stroke-röda OMS kom flygande med honom fastspänd på så tog vi det säkra före det osäkra, vi dök ner. Givetvis utan några som helst säkerhetskontroller, vi ville bara bort därifrån.

Jag snodde förstaplatsen och tog oss mot Tore. Vi gick runt ett varv och jag gled genom hytten väldigt graciöst… Jag såg en dykare med backuplampa och förstod att det var antingen Terese med sin tidvis sömniga 10 wattare eller Stuart med sin erbarmlige halogen. När någon drog mig i fenan så förstod jag att det var Tomi och drog slutsatsen att Stuarts lik ännu en gång tröttnat.

Efter ett varv så kom Janne och släpade iväg med mig till segelbåten. Ditsimmet gick bra, lite ljusare än sist och jag fastnade inte ens i stockarna. Enligt Tarald så är man nästan framme vid 3 knopsskylten som sitter längst ut på en av bryggorna.
Vi låg där ett tag och sedan så vände vi. Jag stirrade ömsom på Janne och på båten, vafalls! Silt runt Jannes händer, vilken stroke! När jag ligger där och pekar argt (nja, jag skrattade åt honom) så anar jag en viss närvaro och får till min chock se en dykande invandrare 10 cm från mig glatt flinande, Stuart såklart. Efter honom kom en annan blatte, Finn-Tomi! Vi bökade oss förbi varandra och Tomi drog kanske inte kniv men knuffade mig på ett bryskt och orättvisst sätt.

Vi gled längs linan och såg att dom varit roliga och lagt ner sjögräs i vinglaset som stog berdvid linan. Väl på Tore efter att ha vinkat åt TiljaTereseFille så slängde vi av 7:an på däcket och jag hoppade ner i lastrummet men hamnade bakåt och såg en dörr som jag antar går till maskinrummet.
Jag vände mig om och simmade in i fören och kontrollerade att vattnet var avstängt i diskhon. Gled ut genom främre hålet. Jannes tur och det var kul att se luftbubblorna leta sig fram genom däcket. Jag såg honom glida fram men han hade lite större problem att ta sig ut. Jag skarrated så att masken fylldes men kunde inte sluta.

Vi slängde på honom 7:an igen i ett stort virrvarr av slangar, silt och den dörren som ligger på däck. Den har vi flyttat på…
Vidare bakåt för en snabb titt in i maskinrummet men ville inte ner.
Vi gled genom styrhytten och återigen så skrattade jag när Janne slet sig ut genom dörren. Jag trodde bygget skulle trilla ihop, allting bågnade! (Janne, detta är min logg, du får skriva/hitta på vad du vill i din logg…)
Väl därefter så fick jag tecknet att gå hem av Janne, passade fint.
Jag såg en gammal stjärna tillhörande en stalledrängspinne, säkert från Luciadykarna. Där låg också en tom tub kaviar…
Vi gled hemåt längs linan och bröt ytan . Jag såg alla andra glo på oss men hörde också ett pysande. Jag såg att Jannes regg friflödade och började skruva på hans högra post. Strax efter såhg jag min färgmarkering och stängde då av decopavan istället men det pös fortfarande men nu på mig. Jag började skruva men Janne tog över. Det var tyst 0,2 sekunder tills Fille och RÅ började gnabbas med oss och ifrågasätta mitt cert. Kameran satte naturligtvis igång för att föreviga händelsen.

Vi lyckades komma upp från den snorhala slänten och sedan stog vi och pratade tills vi alla var tvungna att åka hem till respektive.

När vi väl pratade så hördes ett svagt ”hej hej”. Det var en lite grabb som med raka steg styrde kosan mot oss. Han hade blicken spänd i fjärran och fällde nästan mig och Janne. Han hade lokaliserat pepparkaksburken från 20 meters avstånd.
Han fick några pepprisar och tackade artigt och sa sedan ”hejdå, hejdå” och gick iväg med sin far. Riktigt charmig kille.

När vi drack glöggen så var det en jäppe som började tokskjuta sina raketer av modell dyra och snygga. Antagligen så är det som så att han vet om att 00:00 är han för full för att skjuta så han sköt upp dom till 12:00 istället.

Ja, det var min berättelse från årets sista dag nådens år 2004.
En bra dag för oss men sämre för 3500 andra svenskar.


Jo, förresten:
Årets sist dyk antagligen!


Epilog:
Enligt Lelle så hade han inte bajsat på sig men väl ha haft en lös konsistens på sin avföring och att RÅ bara skarvat ihop en osann berättelse. Endast gudarna vet sanningen men en sak är säker. RÅ ljuger aldrig, inte för mig. Det har han sagt.



**************************************************************’
NYÅRSLÖFTE:
Mitt nyårslöfte inför 2005 är att dyka mindre men djupare och längre. Börjar ana en viss leda gällande Vagnis och Tore. Inte lika många såna dyk igen tack. (Inget fel på dom annars).
20% mixdyk är förhoppningen men det beror på de andra litegrann.

Jag ska dessutom bearbeta mina nitroxkamrater att bli trimixare (låter käckare än trioxare). Då skulle jag bli jätteglad för då kan vi alla åka med samma båt (Taralds) ut och se Östersjöns djuphavsgravar.



ÅRETS IDOLER:
Ja, inte så lätt! Richard Lundgren och Tor Jörgensborg är ettor såklart men annars måste jag ju utnämna min eviga teametta Calle som i år stått ut med mig under två kurser. Dessutom raggat över mig till samma företag. Fille har jag lärt känna mycket mer i år vilket är trevligt.
Annars har vi i kretsen utökats med två killar som dök upp från ingenting och nu är riktigt goda kamrater. Hjanne Rönnlund och Lelle Brusell. Janne har jag inte dykt med men Lelles dyk på Ubåtsmassakern gjorde nog både honom och Calle samt jag väldigt nöjda. Det syntes att Lelle uppskattade den resan.
Jajaja, ni andra är ju också jättebra och snälla…



ÅRETS BÄSTA DYK
Dagens dyk är nog ett av de trevligare. Dykning, starkt kaffe, glögg, skumpa samt bilkörning tillsammans med sina kamrater, vad kan slå det???

Möjligtvis de dyk jag, Calle och Lelle Brusell gjorde på Ubåtsmassakern där vi hela tiden dök över våra förmågor, sånt är kul…

Jag är kräfta och vi gillar myspys även om jag aldrig skulle erkänna det för mina tuffa kompisar.
Annars är naturligtvis alla dyk där Oceanictech är inblandade ena riktiga höjdare.
Vilka kurser jag och mina kamrater har gått i år!

Bordellen var trevlig, första gången jag dyker ihop med några jag inte dykt med men den gemensamma nämnaren är förutom att alla har penis att vi alla tre har gått DIR-F. Allt funkade kalas per automatik.

Men annars är det nog Eldaren jag minns bäst tillsammans med Gutrunes vidunderliga sikt och räddningsförsöket av torsken (fisken alltså, inte RÅ).