Dyk nr: 181, Hällebäck, vänster

Vi skulle hänga med David och Alexander till deras nyfunna praktexemplar till vägg vid Hällebäck. Vi gav oss iväg i snövädret och träffades vid Hällebäck kl. 14.00. Där stod redan David och Alexander och småhoppade i kylan. Snön låg orörd och decimeterhög ner mot dykplatsen. Vi började byta om uppe vid parkeringen. Glen plockade fram sina gamla dubbelsjuor och fick förvånade blickar från David och Alexander.

Denna dag hade det gamla remstället skurits bort så de blev nu monterade på en gammal väst, och i brist på V-vikt hade 9 kg bly i form av bältesvikter monterats på allehanda sätt på flaskorna. Inte särskilt snyggt kanske, men ändå.. När så det gamla bläckfiskförstasteget togs fram höll David på att sätta i halsen. "Ska du dyka med det där?" blev hans spontana kommentar. "Javisst, hon är säker gamla Bettan" hävdar Glen och sätter på luften. Märkliga ljud och pys överallt. Av med luften igen. En ganska stor bula syns på manometerslangen. Ok, av med den och fixa, dona, skruva, byta, på med luft och pyyys igen. Av med luft, hmmm.

Jag börjar fundera på om det är någon idé att byta om, men tydligen så får Glen ordning på "säkra lilla Bettan" till slut, även om David nu inte ser mindre skeptisk ut direkt. När luften nu sätts på låter det lite som en gammal trött moped (men ändå bättre än i går) innan ljudet övergår till ett mera svagt pysande som kommer från kranen och inte är någon nyhet.

Alexander och jag blir klara först och börjar traska ner till stranden med fenorna släpandes i snön. Alexander använder sin kärra till det stora dubbelpaketet medans jag har på mig allt redan och blir den första till att bege mig ut på den lutande bryggan, som är täckt med snö. Den ser inte vidare förtroendeingivande ut så det blir med försiktiga steg, och med regulatorn i ett fast grepp, som jag beger mig ut på den. Jag når den lilla trappan utan att ha hittat några ruttna brädor eller hål att ramla igenom, och går den sista biten över gräset och ett stenröse, ner till stenstranden. Här sätter jag mig och pustar ut en stund tills Glen kommer, och får sedan snabbt på mig fenorna och backar ut i vågorna.

Vi ytsimmar ca 50 meter och går ner. Jag sjunker långsamt, väldigt vad långsamt det går, kanske jag inte fick tömt dräkten ordentligt? Glen har tagit bort lite vikt sedan gårdagen, men sjunker en hel del snabbare än jag. Vattnet är lite grågrönt, och vi ser botten när vi är någon meter över den. Det är först när vi når botten som jag kommer på varför jag sjunkit så långsamt. Jag glömde min extra 2-kilosvikt på släpet, den jag använder till min nya innerdräkt. Jag gör tecken till Glen, pekar på mina blyfickor och gör "jag är för lätt" tecknet. Sedan beger vi oss ut längs bottnen för att leta efter lösa stenar och en vidunderlig vägg.

Vi går djupt direkt och hittar lite spridda Piprensare och Sjöpennor, och fortsätter sedan till vänster. Jag håller mig tung och ligger som ett ankare längs botten på jakt efter en lämplig sten, men hittar ingen. Efter en stund blir vi tvungna att dra oss uppåt. På 30 meters djup hittar vi till slut väggen och jag börjar undersöka kanten på den. Då viftar Glen vilt med lampan och jag skyndar mig dit, HURRA!, en bläckfisk! Den sitter så där fint på botten och vi hinner titta en liten stund innan allt damm jag dragit med mig börjar täcka den. Jag tar försiktig upp den från botten så att vi kan titta på den lite längre, och den börjar simma medans vi lyser på den med lamporna. Ett riktigt praktexemplar är det!

Då känner jag plötsligt värmen från ett par lampor som närmar sig. Alexander och David håller till ovanför oss och får också se bläckfisken där den simmar längs bergssidan. Vi blir nu tvungna att vända och följer berget åt andra hållet. In i dimman! Jag ser ingenting, och håller mig i Glen under dom minuter det tar för oss att komma ur dammet. Vi följer berget uppåt, hemåt. Jag hittar äntligen en fin sten som jag får hjälp med att få ner i västfickan. Vi hittar också en hel del Taskekrabbor i ett stenröse samt en kräftbur och en sump i form av en hink med hål, på vägen tillbaka.

Det mesta är sandbotten och inte så spännande, men sikten blir i alla fall bättre och bättre. Till slut simmar vi förbi den lilla bergsknallen och in i den stora viken där vi tar oss upp för trapporna och går upp till bilen. När vi fått av oss grejerna, men behåller torrdräkterna på, går vi ner i snålblåsten för att vänta in Alexander och David. De har ytsimmat en bit längre än oss och fått ett riktigt väggdyk. Ett bra tips är nog att ytsimma så långt man orkar innan man går ner, för att få ut så mycket som möjligt av dykplatsen här.

Efter en stunds småprat och härlig varm choklad (tack David) beger vi oss hemåt efter att ha fördrivit över 3 timmar i den friska luften (och vattnet) och njuter av söndagens sista timmar innan en ny arbetsvecka börjar.

5*C
-19,5
310/40
Sikt 4-5 meter ner till 17 meter, sedan 2-3 meters sikt.
Snöigt, någon minusgrad, hård nordlig vind.

Parkamraters loggar:
Glen Paulsen - Hällebäck