Dyk nr: 182, Skår

Efter veckans minusgrader började dagen med ösregn, för att sedan fortsätta med ösregn i en outsinlig takt. Håkan var dyksugen ändå och Glen och jag hade kväveabstinens efter 5 dagar på land. Så efter att Glen (för tredje gången) hade justerat sitt bly för sina gamla dubbelsjuor for vi i väg i snålblåsten med det snöblandade regnet slaskande mot rutan.

Vi fick ganska snabbt på oss grejerna eftersom det där med att stå i snålblåsten och prata inte var så lockande. Så bar det ut i vågorna för nedstigning vid första udden. Det var skönt att komma ner under ytan efter att haft det sylvassa regnet i ansiktet. Vi såg varandra bra när vi gemensamt tog oss ner för dropparna, sikten var nog en 5-6 meter. Efter 20 meter blev allt lite suddigare. "Jaha", tänkte jag, "tillbaka till verkligheten". Förra helgens sikt hade ju inte gett något glädjerus direkt.

Efter 23 meter började det dock klarna igen och när vi simmade nedåt, bortåt började klipporna synas helt tydligt runt oss, och det var lika ljust som vid 15 metersnivån. Vi planade ut i Tripp-Trapp-Trull-formation vid omkring 30 meter. Det dröjde inte länge innan Glen såg en Trollkrabba som vi alla var framme och nosade på. Fiskar i olika skrevor och mellan stenar syntes tydligt där vi simmade fram över bergskammen och jag var fullständigt absorberad av den fina sikten och ljuset. Det var länge sedan dykplatsen framträtt så tydligt och jag bara flöt omkring och njöt.

Tittar på Simpor, Maskeringskrabbor, Polyper och Eremitkräftor. Jag tittar uppåt, vi simmar under ett fint överhäng som vi inte sett under tidigare dyk. Gott om luft kvar och livet är en behaglig tillvaro. Sen är det Håkans tur att se en Trollkrabba, vilken också blir studerad i detalj. Nu börjar det bli dags att vända, det är både Håkan och jag överens om, så jag tar positionen närmast väggen och drar mig långsamt uppåt.
Vid 27 meter är det dags för en Trollkrabba igen, jag viftar och de andra kommer glatt simmande. Ännu en närstudie.

Vi drar oss hemåt/uppåt i maklig takt och hittar kabeln. Ingen av oss har någon brådska upp, vi ligger och småsimmar och studerar det vi kommer över. Glen börjar mixtra med sin octopus, så jag undrar om allt är ok. Jodå, han ville bara testa den.
Sedan ligger vi på ett stillsamt deco, simmar runt lite och kikar. Glen ligger en stund på rygg och blickar upp mot ytan.

När vi kommer upp har regnandet tilltagit, och blåsten gör att efter-dyket-snacket blir en kort historia. Kväveabstinensen är stillad och tillvaron under ytan var en mycket mer behaglig upplevelse än vårt svenska vinterväder.

6*C (4* i ytan)
-20,7
310/25
sikt: 3-6 meter, helt ljust på djupet.
Snöblandat regn, hård vind, någon plusgrad.

Parkamraters loggar:
Glen Paulsen - Skår