Dyk nr: 22, Lotsstationen Spikarna - Alnön/Sundsvall

Search, silt and destroy.
Robert och jag var lite sugna på att återvända till Spikarna och lotsstationen för att försöka bärga fendern samt se om det fanns något annat skoj på bottnen där ute. Men en bra dykplats är en delad dykplats, så vi började att smida planer för att locka ut andra.
Efter ett antal påstötningar åt alla möjliga håll så skulle vi tydligen bli ett gäng som var villiga att åka ut på lördag morgonen.
Jag och Robert, Mattias, Fredrik G, Andreas och kanske Fredrik N. Tyvärr skulle inte Andreas dyka pga en halstätning som hade gett upp hoppet. Fredrik N var intresserad men lite fundersam. Som han sa själv "Ni är ju så morgonpigga, på helgen ska man ta det lugnt". (Pust..). Fredrik G hade nyligen monterat nytt ringsystem på sin dräkt som han var lite intresserad av att "provtrycka". Vi andra var lite mer på genuint odelat yeehoo!! vatten+ledigtid=dyka humör.
Efter att ha packat ihop och utfodrat vargarna i mitt hem så bar det iväg med "Fianten". Hämtade upp Mattias och sedna bar det av mot Spikarna.
När vi var nästan framme ringde telefonen, eftersom vi var lite sena så var jag stressad och lite på hugget och svarar
-Ja vi är påväg!
Det visade sig att det var Fredrik som ville veta var man parkerar bilen där ute vid lotsstationen.. *hehe* Ooops!
Efter att ha andats ut och sedan andats in i lugnt tempo så svarade jag honom om att man kunde köra in över bron och sedan fortsätta till vänster och parkera nere vid lotsstationen.
Väl framme så stod hela gänget minus Fredrik N där och väntade.
Vi hoppade ur Fianten och började gagga lite.
Jag ringde till Lotsarna och meddelade att vi var på gång att hoppa i och att vi var villiga att hjälpa till att bärga deras fender.
Efter en stund kom en trevlig liten orangeklädd person ned och visade var fendern borde ligga, stod och snackade med honom en stund där på kajen.
Joggade tillbaka för att inse att hälften var påkittade och "my friend in silt" också var på god väg att hoppa i.
Stressar till lite och rafsar runt med prylarna ett par vändor och på något sätt så hamnade understället på rätt kroppsdel och gummidressen innanför flaskpaketet...
REDO! *Pust*
Känner att en "foul" kombination av dåliga frukostvanor och nybakatbröd..... omformulerar... undra hur effektiv metan är som dräktgas..
Ser mig omkring och Fredrik N saknas fortfarande, så den lilla cocktaildykaren valde att krama kudde istället för att komma ut ...Men men, det ger bara ännu mer ammunition till tråkningar, gliringar och spydigheter så ... (Men jag trodde mer om en norrbottning än så..måste vara Börjelslandsblodet i honom som får honom att tryna i bingen istället för att komma ut, Börjelsländarna är ju omtalade som sjusovare så...*SUCK*).

Are you ready to Bubble?
Följer efter Mr Mohri ned till vattnet där de andra redan gjort det mysigt med att lägga upp utrustningen på isflaken vid stranden.
Jag hade bestämt mig att jag skulle använda ishuvan idag, medan Robert valde att avstå då han upplevde det svårt att få in reggen i kakhålet genom masken.
Lite pyssel med utrustningen senare så hade jag dragit åt våthandskarna till ett snäpp före blodstopp för idag skulle det inte läcka in vatten i dem.
Tittar på Robert och kastar mig ned i vattnet.
Robert gick direkt mot en eka som låg där på ca 3m djup. Först kontrollerade han vraket och gjorde en riskbedömning, sedan tog han ut en baslinje och simmade över den. Medan jag gick ned mot durken och penetrerade vraket utan lina. Efter en mindre adrenalinkick efter en svår siltout nära durken ungefär vid årklykorna valde jag att fortsätta och simma ut vid aktern.
Efter denna hårda start på dyket så gick jag direkt mot kajen för vår lite "search and recovery" övning. Ngt som jag senare förstod inte var Roberts tanke. Skriver något om det under vad jag lärt mig av detta dyk nedan.
Lade ut armarna framför mig som ett bärplan som jag lärt mig framför mig och andades lugnt... kände hur avvägningen iaf stundvis kändes riktigt bra .. (vad andra tycker och säger är en annan sak).
Hittade både lastbilsdäcket som de ville att vi skulle bärga och fendern på en gång.
Gjorde upp med Robert att jag skulle simma upp och ropade åt lotsen och Andreas att de skulle kasta ned repet.
Gick ned och började trä den igenom fendern. Robert fick äran att skapa en scout-rosett och sedan gå upp för att meddela att de kunde dra upp fendern (>100kg gummifender modell större).
Jag kände att det nog var dags att backa och se upp för den där gummicylindern så att man inte fick den i huvudet.
Undertiden som jag backade så tittade jag på fendern som snabbt drogs upp mot ytan...
Vad 17 tror du händer då Jonas, när du på ca 4m djup reser upp kroppen mot ytan för att följa ngt som rör sig mot ytan...
Ngt som jag borde ha gjort i det innan jag började koncentrera mig på fendern och dess uppstigning var att dumpa luft ur vinge .. det är säkert.
Ett par bubblor senare så dyker jag upp bakom Robert och ropar ngt om "vill ni ha upp lastbilsdäcket också"..
Dyker ned till däcket och Robert tog tampen dumpar ur all luft och ställer upp däcket så mr skulle få lättare att knyta fast tampen. Siltar hårt och våldsamt medan vi bökar runt med däcket på bottnen. Går sedan upp till ytan för att säga åt dem att hala in tampen. På vägen ned ser jag ett par dykare till, shit det är dykstockning nere vid däcket. Det var Mattias och Fredrik som kom med en gummicyliner ca 30x40cm som de försökte göra fast i lastbilsdäcket. Glad ihågen så sträcker jag fram armarna till Robert och erbjuder mig att simma med den istället.

Övning ger träning.
Gör upp med Robert att vi ska simma runt kajen på utsidan och sedan tillbaka under kajen mot uppstigningsplatsen. Ngt som han nappade på .. Over head dykning... Kajpenetrering ...hmmm.
Simmar vidare längst kajen med den stora gummicylindern uppträdd på högerarm. Det blev en övning i att konstant kompensera för förändringar i avvägningen.. upp/ned, roll höger/vänster, framtung/baktung... hela tiden.
För att citera Airplane "It feels like flying a wet sponge".
Fortsätter med denna övning ett tag tills jag känner mig mätt på den konstanta ansträningen som det innebär att kompensera konstant. Så jag dumpar den vid några lastbilsdäck på bottnen. Tänkte att dessa vill de nog ha hjälp att bärga senare. wink :)
Går sedan upp lite och simmar över stenkistan som bildar basen för kajen och tänkte här finns det säkert både djur och skrot. Men -NOPE! Hittade endast en kätting och ett par däck, medan Robert glad ihågen kom och erbjöd mig en ny dyklampa... en "Pre-Drowned".. Hrrmph wink :)
Tydligen så gick stenröset diagonalt in mot land istället för att följa kajens profil. Så när jag till slut kände att antingen är vi halvägst till Finland eller så är kajen oerhört mycket större under ytan än ovanför så gav jag tecken åt Robert att stanna medan jag gick upp och orienterade mig. Pga att jag orienterat mig efter stenröset /kistan istället för med kompass så hade vi fortsatt en 20m längst land bort ifrån kajen. Iaf jag dök ned och ritade på bottnen var vi var och vart vi skulle.

Gick tillbaka mot kajen och uppstigningsplatsen och avvägningen fungerade stundvis ganska bra. Känner att det verkligen är utvecklande att göra dyk som ligger mellan 2-6m ... denna konstanta vakenhet för små förändringar...då ett andetag gör att man börjar sticka iväg som en SSI-robot...
Simmade upp över stenkistan och in under kajen, stannade precis innan jag skulle gå ned på¨andra sidan. Ser där en procent av de stora stim med småfisk som fanns här när vi dök förra gången. Hann dock inte locka till mig Roboman innan de dragit vidare..
Simmar sedan längst land mot uppstigningsplatsen, går upp och ser Andreas, Mattias och Fredrik på kajkanten som under glada tillrop säger ngt om korv och varmsaft.
Känner hur våthandskarna låtit en stordel av östersjön flöda runt fingrarna och upplever en uppstigning som ett lockande alternativ.
Ytsimmar den sista biten och känner att kinkyluvan inte är optimal för denna övning.. känns som om jag andas igenom neoprenet..Ser nog både ut och låter som Darth Vader när jag stapplar upp mot bilen.

Korv, snack och .....lite mer snack.
Går upp till bilen och sliter av mig rånarluvan och sätter mig ned mot bakdörren på bilen och ska kränga av mig remstället. Smidig som Houdini ...s kylskåp bökar och stökar jag runt. Medan de andra ställer smått menande frågor om "Du är rädd om lacken va?".... Tja med tanke på att flaskorna är dyrare än bilen så ..NOPE!.
Efter lite joggande och krängande så har jag bytt om och står i nästan civiliserad klädsel och smaskar på varm svartvinbärssaft med de andra... och får reda på att Lotsarna hade låst upp ett varmgarage där vi kunde byta om ... Hrrrm!
Gaggar lite om 150w HID projekt, Norgeresor, nitrox, priset på helium och om George Irvine så väljer vi att återvända til civilisationen. Precis lämpligt till att solen börjar titta fram där vi står.. (nästa fm dopp gör vi nog ifrån "Alnö-sidan"..

Prylar:
Standard 2xUnderställ, Min torris som inte läckte så mycket, DR-vinge, remställ, 2x7/232, NoC fenor, Poseidon Jetstream (dykvärldens Volvo 245....), Rånarluvan samt svärmors ullstrumpor.

Luft 100bar 2x7
Medeldjup: 3,9m
Lufttemp: -2
Vatten: +2

Tack till:
Trevliga buddys fy vad kul det är att bara åka och hitta på ngt så här happy :)
Trevliga lotsare, ill be back!
Trevlig utrustning som fungerade kalasbra.
Trevligt väder och en fantastisk vinterdag ute på spikarna!