Dyk nr: 23, Vindhem - Alnön/Sundsvall

Lunchdyk: ECMD

Efter senaste dyket ute på Spikarna så var det meningen att vi på måndag kväll skulle ha gjort ett poolpass. Något som tyvärr grusades pga sjukskrivningar på hemmafronten. Frustrationen och känslan av att aldrig få höra havets brus och känslan av omslutande tryck och komprimerad gas började sakta växa sig allt starkare.
Får följande SMS från Robert efter måndagens poolövningar: 29 grader i vattnet. CHECK! Icehood på. CHECK! ....... Behov av bräcktvatten för att få ur klorindoften ur dykprylarna. CHECK!
Det finns ingen återvändo om det inte finns tillgång till dyk på fritiden så får man ta och dyka på arbetstid istället! Mao dags för månadens lunchdyk med ECMD.
Första tanken var att åka ut till Spikarna eller Trestenshällan, Piren, Bänkåsviken, eller lite söder om Spikarna eller ... vadå??!?!!
Så många viljor, så många platser, så få dykare och så lite tid.. vad gör vi?
I enlighet med ECMD-reglemente paragraf 33:18a.
Om oenighet mellan två hierarkiskt jämnbördiga medlemmar uppstår skall de oeniga parterna ta in ännu en part som kan medla eller komma med fler förslag. (Eller får den som är mest envis bjuda på dykbulle).
Sagt och gjort, jag pratar med Jack i ett annat ärende och frågar om han ska med ut (vi pratar om en kille som INTE bangar ett dyk så länge som inte dyket utgör en direkt risk för liv och lem).
Jack hänger på men har lite synpunkter på val av plats. Eftersom det varit kallt ett par dagar så vill han välja ett säkert ställe där isen INTE hunnit lägga sig. Vilket reducerar antalet alternativ till två. Vindhem och Spikarna.

Lunchfylla?
Eftersom vi båda led av lite brist på 79/21 bottengas så blev behovet av en liten gathering med dykburgare och lunchfylla på klubblokalen ett måste. Efter väl utfört värv så var det dags att återvända till jobbet
Vid dyket på Spikarna senast så visade Mattias ett par vettiga Scubapro handskar, trots att erfarenheterna är att man fryser med deras prylar.. (Robert razz :p) så gjorde jag slag i saken och bestämde mig för att .. ett par sånna måste jag ha.
Ringer till Sundsvall Sea Adventures och frågar försynt om det finns ett par till, storlek XL, tre fingers, dubbel tätning, snälla!!!! Bara ett par !! wink :)

11:30 Statoil vid brofästet!
Så löd en av de få saker som vi med bestämdhet visste innan. Pinnar iväg med Fianten snabb som en vessla för att hinna köpa handskarna, tanka, kolla luft i däcken, köpa lite att gnaga på etc innan Jack och Robert skulle dyka upp och gnälla på mig att jag alltid är sen.
Så allt fixat och bilen är nytankad, tittar runt och ser varken Roberts 9-5a eller Jacks Landrover. Sätter mig i bilen och spurtar iväg, runt macken och inser att det tydligen hade stått snett bakom mig. *Hmm* (Dags att fixa nya glasögon kanske?! eller bara sluta stressa *hmm*).
Robert springer in för lite Mmmm-frukost (heter det visst), står och gaggar med Jack undertiden.
Eftersom Vindhem är mer eller mindre på vägen till Spikarna så ska vi kolla Vindhem först.
Med tanke på att isen har lagt sig på hela sundet som en tunn silverglänsande skorpa så kändes det som en bra idé att söka sig långt ut mot spetsen på ön.

Jag tar mitt italienska fullblod och spurtar i väg, så får traktorerna komma när de kommer tänkte jag. Åker och tittar på den vackra hinnan av tunn tunn is som ligger som en skör glashinna på vattnet. Jag vet att Jack skyr is som böldpest så han kommer INTE att gå i och det inte är fritt vatten ända till land. Jag och Robert har väl en lite mer liberal inställning (kan man säga)..
Är den inte tjockare än att man lätt kan slå sönder den så är det bara en krydda i tillvaron.
Kommer fram, så stannar jag till vid småbåtshamnen och tittar på om det inte skulle vara ett alternativ att gå och hoppa i från piren och sedan dyka österut. Men det tunna lagret av kristalliserad diväte oxid hindrar mig och jag kastar iväg Fianten de sista hundra meterna till parkeringen längst ute vid klipporna.

Badbrallor och helfotsfenor.
Hade planerat en liten PLAN B när jag såg att det var -15 när jag vaknade.
Tänkte att om grabbarna grus inte är sugna på att förfrysa klockspelet och blöta ned sig i omänsklig kyla så lockar jag med mig dem till badhuset, travar in med utrustningarna och säger HEJ Vi har tänkt bada här hos er. Ngt som nu inte är aktuellt men fortf så ligger ju badbrallorna och helfotsfenorna där i dykbagen och är i vägen. Tar med mig prylarna och kilar bort till grabbarna och frågar om de kör liten utrustning idag. Får ett par ganska oförstående blickar av dem.. *VIKINGAR?!?! HUH!*

Min vana trogen så tar jag och monterar reggar etc inne i bilen där det är varmt. Ngt som visat sig fungera bra. Inte utan en liten känsla av att ha gjort ngt rätt så har jag satt en pistolhake på det primära andrasteget (så har de stora pojkarna i amerikatt). Lyfter upp paketet när det är monterat och hör ljudet av SNÄPP!. Kan säga så här.... jag skippar den där fåniga pistolhaken, jag tycker inte om pistolhakar!.

Bär ut allt till det snart fallfärdiga skranket där vi brukar byta om ute på klipporna.
Drunkningskänslan är nu bedövande, jobbets propplösare till kaffe och en massa vatten får mig att se scenarion av att åka utför niagarafallet i tunna, Titanics undergång, tsunamis....osv.. Dumpar överskottet på en nyplats för ändamålet... en varm känsla av välbefinnande och oslagbarhet sköljer över mig *Aaaaah!*
Spatserar upp till skranket och börjar på sedvanligt sätt sprida ut alla saker lite slumpmässigt runt golvet och på räcket och.... Får en upplyst tanke att det nog hade varit en idé att ta på sig understället innan man står på dykplatsen ... i minusgrader.. (det var ju lärobetan förra dyket juh!). Med en isande elektrisk impuls genom ryggraden drar jag av mig brallor, jacka och tröjor ... *GIEEAAAAH!* Snabb som Blixten McQueen (min sons uttryck) drar jag på mig underställ, ullfrotte underställ och svärmors hemstickade strumpor. Funderar ett par sekunder på Weezle innan jag börjar strula runt med alla andra saker som jag lagt i högar på golvet.
Bestämmer mig för att idag är det Ishuva som gäller.. det var skönt senast och varför förstöra ett vinnande koncept?
På med gummi-dräkten och hjälper Jack på med hans nya Viking tumhandskar.. ser ut som en av de saker som överlever allt inkl ett kärnvapenkrig.

På med bly, utrustning, handskar, dator, kompass, lampa och plockar upp fenor, mask och ishuva och sakta börjar Knatte, Fnatte och Tjatte gå mot vattnet. Till skillnad från tidigare dyk då vi gått ned vid droppet till vänster om skranket så tipsar Jack om att vi ska gå ned till höger, utför de dödsföraktande isklädda klipporna som är hala när de är våta på sommaren.
Känner mig lite skeptisk men jag lugnar mig när jag ser att grabbarna väljer att trippa med fjäderlätta fät utför en smal snösträng, runt en missanpassad ungbjörk och tillbaka längst en spricka i klippan. Ja kan Circus Scott så kan vi *TADA*.
Då jag är sist i klungan så är det bara att inse.. den bästa vägen ned mot vattnet är upptagen, den näst bästa vägen ned till vattnet är upptagen.... Det finns en tunn isskorpa på en slät klippa som leder ned till en platå ca 50cm under vattnet. Efter att ha blängt och med min hjärnas samlade tankekraft försökt diverse alternativ så väljer jag att sätta mig på ishinnan och åka ned i vattnet där jag sedan kan ta på fenor osv.
-fffzzzzzzzzzzzzzzrrrrrrSSSSCCCCCHHHHWWWWOSCH!
Om det hade varit Batman så hade de nog skrivit ljudeffekten av räfflad skaldräkt mot is som leder ned i vattnet så.
Känner på en gång att vantarna inte var tappade bakom en vagn...
Ingen fukt, ingen kyla, ingenting ...bara varmt *Mys*

Hi Ho Silver, Up up and AWAAAAAAYYY!
Då jag har ishuvan så väljer jag att plugga in reggen i kakhålet och gå ned en bit på en gång för att slippa eventuella otrevliga överraskningar.. Ser hur killarna står och grejjar en bit bort så jag sträcker upp en tass så att de ser var jag är.
Jack är klar och drar iväg som en diligens som flyr ett indianöverfall. Tittar på Robert och ser att han verkar vara på G, så jag sätter efter och lägger mig i turbulensen bakom Jacks Volo-fenor.
Shit! Det är som att simma i utloppet vid ett kraftverk.. Tänker en tanke på att det nog är bra med ishuvan för i det här draget hade man nog blivit förkyld.. Har dock slarvat med rakningen ngt som snabbt visar sig i daget.

Tittar bakåt på Robert och ser att han inte riktigt är med.... eller snarare något är fel. Förvisso så får han simma i ett mysigt hemtamt siltmoln men .. det verkar inte riktgt bra.
Frågar om det är ok men han svar MJAEEE, INTE DIREKT LIXOM. (föreslår att ni lär er det tecknet). Robert gör tecken för att inte gå djupare, som jag uppfattar det dvs. Jag tittar på datorn och den har precis slagit om till 10.1m.
-Aha, hans 10m gräns tänker jag.
Tittar på Jack som kommer tillbaka och frågar hur läget är. Robert gör tecken igen att det inte är riktigt bra. Jack vänder om och paddlar iväg.
Nu är jag lite förvirrad och kluven. -Vad händer?!
Robert verkar nu bestämd och tummar dyket.
-Eeeh va?!
Försöker tekna till Robert att jag simmar efter Jack, som i sin tur frågar hur läget är.
Vi förstår varandra dåligt och jag försöker beskriva att tredjeperson har gått upp och att jag uppfattat att han gjort tecken för att det är lugnt och att vi kan fortsätta lite.

Vi simmar fram mot väggen och jag känner en hissnande känsla av att ligga på 10m djup och sväva 15m ovanför bottnen som är fullt synlig tack vare det fina ljuset och sikten. Simmar längst kanten på väggen. Tittar på Jack och vi båda gör tecken för att börja gå tillbaka då vi nog både är lite fundersamma på varför Robert valde att tumma dyket.

Så vi väljer att gå tillbaka mot den vanliga uppgångsplatsen på östra sidan av klippan.
Tittar på datorn med jämna mellanrum för att se att jag håller djupet ok och ser att jag har dragit på mig 2minuter deco (har datorn inställd på maximal konservatism efter tidigare erfarenheter).
Stannar på tre meter och tecknar till Jack att... *NÄ, det hann jag inte*.
Jag skulle teckna att jag tar 3min/3m (som tur är det enklaste man kan teckna med trefingershandskar). Känner nu att något pickar på mig, och ser ett glattnylle med en Xstream titta fram. Blir glad och tänker att då var det iaf inget allvarligt. Tecknar åt Robert istället så att han förstår varför jag ligger och hovrar på ~3m. Gör sedan tecken att jag går upp. Provar att långsamt hovra och stiga genom att använda lungorna... ngt som går ganska bra.
I över huvudtaget så har avvägningen fungerat ganska bra idag.. inte avslappnat men jämt och bra. Vid ytan ser jag Robert komma upp och hur Jack står och sliter av sig fenorna på klippan.

Pratar lite med Robert om ditt och datt och förstår vad han eg ville.
Precis som jag verkar han ha varit stressad och blivit anfådd i början på dyket. Och det han ville var att ta det lugnt, slappna av lite och slippa att jaga ikapp.

Känner mig fantastiskt dum när jag funderar på vad som hände och hur saker prioriterades.
Jag borde inte ha fortsatt följa Jack när en av tre får problem... *SORRY!!*
Ska verkligen försöka memorera detta i ryggmärgen.

Medan vi går upp så pratar vi alla tre om vad som hänt.
Och vi har väl en bit sanning var som vi puslar med för att få en helhets bild.
Det vi med säkerhet kan säga är att vi måste bli bättre på tecken, ev komplettera med en slate och ffa prata igenom dyken iförväg.

När vi väl bytt om efter dyket och burit utrustningen till bilen så ser jag att ett av mina Fiat original vinterdäck från -93 har gett upp och tackat för sig.. Tyvärr så är resultatet ett lågprofildäck med väldigt dåliga vägegenskaper. Så det är bara att byta till the emergency-joke-tire som följer med.

Skyndar mig att åka och betala handskarna för att sedan åka ikapp Robert för en Stor Kolestrolburgare med kolsyrat sockervatten och fettkokade potatisstrimlor. -MUMS!
Sitter och gaggar länge om dyket och livets alla små egenheter medan vi avnjuter måltiden.

Vad jag lärt mig idag:
- Det är inte 50% svårare att dyka och vara 50% fler... det är 100% svårare då man plötsligt har två att kommunicera med, två som kan tolka en på olika sätt, två att ta hänsyn till ...
- Prata igenom dyket innan ... IGEN!!
- Bli bättre på tecken.
-Snåla inte när du köper handskar och prova dem innan du köper dem!!

Luft: 100bar 2x7x232

Prylar: Standard, ishuva, Scubapro handskar (som var 100% bättre än mina gamla), 10kg bly.

Tack till:
Robert - Tack för ett kort lunchdyk men en långlunch, sorry att jag övergav dig!! sad :(
Jack - Tack för att du visade oss ett nytt ställe 10m ifrån bottnen som vi dykt oss less på.
Christine - Scubapro handskarna är verkligen kalas laugh :D
Den som bestämmer - För att luncherna kan bli lite längre ibland, för att man kan sitta i kontorslandskap i dykunderställ utan problem och för att det varit en fantastisk dag.


Erik: Volofenor är verkligen underbara siltredskap.. Ska genast utropa dem som standard utrustning inom ECMD.