Sv: Kvalitén på APs celler
(Läst 631 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Hej Jesper!
Jag svarar i din text så blir det lite lättare att följa resonemanget.
Nu ska jag försöka att förklara detta utan att hissa eller dissa olika maskiner, tekniker, instruktörer, utbildningar eller trosuppfattningar."
Det ska du?
"Jag tar kommando och gör det själv eftersom det är så enkelt. Andra väljer att lita på elektronik som förhoppningsvis aldrig sviker utan att pipa, surra i munstycket eller på ngt annat sätt rädda dagen från en katastrof."
Det kanske bara är jag, men det låter som en klar diss mot eCCR och att det sker så mycket bättre och enklare på en mCCR. :)
Roger
//Om du läser igen så skrev jag att jag ville beskriva hur jag gör och resonerar. Jag resonerar så. Jag gillar inte solenoider. Jag har över 150 timmar på eCCR och har upplevt en hel del saker som förklarar min inställning men det behöver vi inte dra här just nu.
Andra litar på sin elektronik. Ser inget konstigt i det. Det har du ju själv beskrivit. Inget att bråka om.
Man kan validera med de flesta maskiner faktiskt. Inte speciellt smidigt eller gaskonservativt men det går. Själva iden kommer faktiskt från en eCCR. Cis Lunar MK V nämligen. Strålande ide. Tyvärr blev den tekniska lösningen inte så bra då gasen sköts in direkt från ett munstycke matad från en vanlig reg. Gas med så hårt tryck och i en rät vinkel tryckte in fukt i cellen och skadade den men en strålande ide var född. //
Sen att du manuellt gör det 3ggr som en MkVI gör 30 ggr under samma dyk som du ser du som en nackdel?
Roger
//Åter igen så tar man inte reda på någonting alls själv. Du har faktiskt ingen aning om vad den kommer fram till. Det enda du vet att om den inte varnar så är allt hallontårta. Beviset för att det fungerar är att du lever. Inte illa menat men så enkelt är det.
Maskinen dyker åt dykaren och man hoppas att den aldrig aldrig aldrig ska göra fel och att inbyggda säkerhetsdetaljer aldrig kommer att störas av fukt, ålder eller korrosion. Visst, du tittar på displayen men är det sant det den visar? Hur vet du det?
Åter igen en fråga om vilken filosofi man tror på. Man väljer som sagt själv.
Roger
//En medveten validering på ett bestämt djup med en känd gas är ALLTID korrekt. Man kan ha en guldfisk simmandes i sin display, tappat ett dubbelpaket på sin kabel och ha scrubbern full av skumbananer.
Är du på 30 meter med luftdiluent så kommer du att få 0,84. Visar displayen det så fungerar det. Misstänker du att det är en slump så kan du ju validera igen på ett nytt djup. Det är ren enkel fysik. Ingen dator behöver tolka det eller göra något av den infomationen.
Som jag nämnde tidigare så har detta inget med mCCR vs eCCR att göra. Det går fint att validera med de flesta rebreathers. Skulle du få motstridiga uppgifter från dina celler, gör en validering och du ser vad som är korrekt.
Du väljer själv när du ska göra dem, men gör det helst vid jämnt antal meter, eller när du känner att du har tid.
Jag har svårt att få ihop ekvationen här, den låter mer som en efterkonstruktion för att den ska passa in i diskussionen. Men det kanske är så att det är precis så du dyker. Så om du känner att det är dags att validera och du befinner dig på 43,8 meter. Går du då upp till 40, eller validerar du på 43,8 meter och börjar räkna pO2 i huvudet?
//Efterkonstruktion? Jag har dykt så här sen 2006.
Låt oss säga att jag av ngn anledning vill/måste validera på exakt 43,8m och inte har någon dator som visar pO2 för den aktuella diluenten på det aktuella djupet. På 40m så skulle jag ha ett pO2 på 1,05 med dykning på luft. (hade vid det här laget iofs börjat överväga en trimix men OK)
Jag skulle då i stället hamna något högre, Nämligen på 1,12 ungefär. Eftersom jag vet att jag är lite djupare och kommer att få ett lite högre värde så tar jag med det i beräkningen. Som du ser så gör det ingen större skillnad. Varken för min kropp eller ens för en dekoplan. Min kropp fattar inte skillnaden på 1,05 och 1,12. Frågan är om det ens finns dekoprogram som gör skillnad på det i en planering? Det viktiga är att man hamnar inom ett rimligt värde. Låt oss säga att jag dyker på 1,3 och validerar på djupet du angav. Jag vet då direkt att jag kommer att ligga strax över de 1,05 som 40m hade gett. Svårare än så är det inte. Inte mer noga heller för den delen. Ungefär som när du analyserar en vanlig nitrox. Inom en 1 % av den planerade mixen anses godtagbart//
För övrigt stämmer din beskrivning av ditt dyk väldigt bra överens med hur ett typiskt dyk på en MkVI ser ut, inklusive cellvalideringen, där maskinen blåser diluent direkt på cellerna och även före dyket och under nedstigningen till 6m.
//Som vi har konstaterat tidigare så har du inte mycket glädje av att en maskin blåser diluent direkt på cellern på 6m. (Om det nu är diluent den blåser.) Det kanske torkar bort lite kondens vilket är toppen men det bevisar inte mycket när det kommer till cellens prestanda tyvärr//
Oavsett hur vi dyker och med vad vi dyker, så är det viktigaste att vi är bekväma och införstådda med utrustningen som vi använder och hur den fungerar och kom ihåg; When in doubt - Bail Out!
Roger
//Visst är det så. När man börjar med CCR så är bail out i princip svaret på allt. Det nöter jag med alla elever. Ungefär som med att tumma ett dyk. Det kan man göra när som helst utan att ens behöva prata om det efteråt om man inte vill.
När man tar sin dykning lite längre så börjar man titta på alternativ. Man dyker semi closed mode med sin CCR, pluggar in off board gas vid vissa problem och jobbar med team bailout vid vissa typer av dyk. Man kan använda support och eller lämna gas vid ett tidigare dyk.
Man kan även nyttja bail out-rebreather.
Det här handlar också om filosofi.
Tar jag och mitt team med oss 4-5st 80s var till 120 meter?
Vad är oddsen att alla rebreathers slås ut fullständigt längst bort, längst in och dyket inte kan räddas med semi closed mode, plugga in off board etc?
Sådant diskuterar man på en fulltrimixkurs på CCR (100m)
Sen är valet fritt som vanligt.//
Dock måste tilläggas att jag är väldigt spänd på Herr Nicklassons hemkomst från Dahab, där han gjorde 120m med sin pelle. Det är seriös dykning det.
Roger
//Ja, Daniel har planerat och tränat länge för det där.
Det var roligt att det blev av! Han var mycket nöjd!
Dyket eller djupet som sådant är inte värst märkvärdigt utan görs varje vecka med alla möjliga maskiner.
Det man kan vara stolt över är att göra det på ett säkert korrekt sätt när man är redo för det. Det är den stora behållningen och bedriften. Vem som helst kan bomba djupt och slå sitt personliga djuprekord, om man nu tycker att det har ett värde i sig, men det handlar om hur man gör det. Har träffat många dykare som bara dyker enklare dekodyk utan trimix som sopar banan med djupfantomer som dyker upp här och där. De dyker ansvarsfullt, moget och är duktiga teamkamrater. Det smäller högt i min bok!
Jag blev själv inhyrd för att agera djup support under ett rekordförsök i Filippinerna (Världens djupaste vrakdyk.) Dyket skulle gå till 250 meter på OC och vi skulle möta upp runt 120m med våra rebreathers.. Killen var lite av en superstjärna i regionen och hade tidigare ett gammalt rekord på 190 meter. Rekorddyket skulle ta ca 9 timmar och planerades faktiskt av Ross Hemingway, killen bakom V-planner. När vi började öva med killen visade det sig att han var mer eller mindre helt inkompetent. Modig/korkad ja visst men helt bedrövlig under vattnet. Vi gav honom lite vanliga fel så som friflödande regulator osv. Han visste inte vilken kran han skulle stänga och när vi tillslut pekade ut det så skruvade han den åt fel håll. Jag och min kollega hoppade av projektet och som tur vad blåste projektet inne till slut. Ingen var gladare än jag för det.//
Nåväl....
Dyk väl!
//R
Visa alla svar
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar:
