Sv: När kan man tidigast dyka med barn?
(Läst 744 gånger.)Du måste vara inloggad för att skicka mail!
Tror det där ändrats lite med åren, framförallt åsikter och attityder.
1974 var jag 11 år och på dyk-semester resa tillsammans med min pappa till Cypern, precis innan kriget och delningen av ön.
Då fick jag också dyka! Det var ett flertal riktiga dyk till djupare än 20 meter och massor av grundare dyk också.
Enkelflaska med scubapro platplatta och pottring med kolsyrepatron.
Var så perfekt balanserad så att någon avvägning behövdes inte och ingen dräkt eller annat som komprimerades heller.
Fast det var ju som sagt lite andra attityder då. Gubbarna skålade ganska friskt och dök väl inte alldeles nyktra heller. Dykledaren hade hittat en (ganska liten) muräna och dä låg han på lur på sidan av hålet och högg ihjäl den med dykkniven där den tittade fram. Man hade såna där coola "Crocodile Dundee"-knivar då.
Sen gjorde vi också ett antal dyk Salamis. Trots att det var så länge sen kommer jag fortfarande ihåg det som min häftigaste dykupplevelse!
Det är en stad som ligger vid Famagusta på Cypern. Famagusta är numera en "spökstad", men det var det inte då innan delningen. Nu ligger det på den norra Turkiska sidan och är inte tillgängligt för turister på samma sätt.
I alla fall så är Salamis en gammal stad där det utkämpades krig mellan Romarna och Grekerna.
http://www.cypnet.co.uk/ncyprus/city/famagusta/salamis/index.html
Vid en jordbävning eller nåt så sjönk halva staden under vattnet. När vi dök där simmade vi omkring bland husruiner och stora pelare. Sikten var drygt 60 m och det var riktigt, riktigt coolt!
Då "gick det ut på" att samla souvenirer. Det var en arkeologisk utgrävningsplats, så det var noga att plocka grejerna så att ingen såg och att smuggla ner det bland grejerna. Jag har en trasig amfora-kruka som jag plockade då. Dykledaren som var coolast av alla, hette Bosse, hade skägg och glasögon och var ständigt salongsberusad och rökte, vet jag lyckades lägga beslag på två små helt oförstörda amforor till alla andras avund.
Har ett antal foton från den resan, inklusive uv-bilder. Ska ta och leta rätt på dem.
Var det bättre förr? Nah, kan inte gärna tycka det, men för mig var det en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma trots att jag förträngt en massa andra saker från min barn/ungdomstid.
Dök senare ganska mycket på somrarna på egen hand tillsammans med kompisar när jag var 12-14 år. Vi hade en sjötomt och pappas tuber stod i garderoben hemma, så när han var på jobbet passade vi på att utforska undervattensvärlden i sjön Drevviken. Rätt grumligt och kasst i största allmänhet, men dök gjorde vi. Vet att pappa undrade varför luften i hans tuber alltid var slut när han skulle ut och dyka, han trodde de läckte nånstans, men kunde inte hitta var...
Nu har jag egna barn och det är en jäkla tur att dom inte är som jag var :-)
Har en pool som är 1,30 djup och där har då såklart fått dyka på samma sätt som Göran visat med mitt dubbelpaket liggandes på botten och med långslang, samt en dekoflaska. De har fått förhållningsorder om att inte håla andan och gå upp till ytan, har förklarat hur luft expanderar och visat det så de förstår.
Sen får de själva avgöra om de vill lära sig dyka på riktigt. Inte självklart att ens barn ska dyka och tycka om det bara för att man själv gillar det. För mig är det som ett gift och jag älskar upplevelsen under vattnet. Har haft perioder då jag inte kunnat vara så aktiv med dykningen, men jag har alltid sen jag var barn tänkt på det var varannan dag och sugit i mig allting. Följde med spänning Cuseaus Undervattensvärld på TV och var fast beslutsam att bli marinbiolog. Blev inte så av nån anledning, men dykniingen och upplevelserna jag hade som barn på Cypern har definitivt satt sina permanenta spår.
/Mats
«TILLBAKA
Svara på detta inlägg
Vi ber dig följa de riktlinjer som beskrivs under Netiquette. Rubrik:
Svar: