Sten Meyer

Vid tillfället för intervjun:
Ålder: 40
Yrke: Dieselmotorprestanda- utvecklingsarbetspaketledare
Bosatt: Göteborg
Antal dyk: 830 st, där de senaste 175 timmarna har gjorts med en gul låda på ryggen
Medlemsnummer: 1695

Hej Sten, allt bra med dig?
Tackar, här är det bra, jag har nyss varit på dyksemester och vårens båtpyssel har just börjat.

Vem är egentligen Sten Meyer?
Sten är en lite klurig ingenjörstyp från Sveriges framsida. Det finns nog också ett drag av åsiktsmaskin. Jag har bott hela livet i Göteborg och trivs bäst där solen går ner i havet. På Chalmers läste jag skeppsbyggnad och har lärt mig massor om jag inte använder på jobbet. Bor som många andra i lägenhet vilket inte är optimalt ur dyksynpunkt, men det är nära till jobbet på andra sidan älven och en kort promenad från havet.

Du har ju blivit nominerad av våra läsare varför tror du att de är nyfikna på vem du är?
Efter att ha dykt aktivt i havet och på internet i femton år så har man väl gjort ett och annat intryck. Genom åren har jag utbildat en och anan dykare, och det är säkert några som känner mig från SSDF- byråkratins utkanter.

När började du dyka och varför?
Inspirerad av en kurskamrat som gått SSDF-* i Chalmers Dykarklubb så gick jag PADI OW i Gullholmen en sommarvecka 1988. Det var en blandning av teknisk nyfikenhet och en uppväxt på och vid havet som stimulerade nyfikenheten. Att det blev en PADI-kurs beror nog på att de fokuserade marknadsföringen på att det var kul att dyka i stället för att det är hårt att gå kurs.

Kan du kort beskriva din dykkarriär?
Min dykkarriär började egentligen redan sommaren 1980 då jag hittade Sundlöf & Röckerts "Dykning, Metodik & Teknik" på biblioteket. Det var fascinerade läsning för en mellanstadiegrabb. Den behandlade allt från återandningsapparater, helioxdykning, och bärgning av Vasa till utrustning av dykfartyg för tungdykning med hjälm.

Efter grundkursen 1988 så köpte jag utrustning med torrdräkt, men dykningen tog ingen riktig fart förren jag kom med i Chalmers Dykarklubb 1992. Klubben hade just fått en nytändning och jag drogs med i den. Jag har fortfarande kontakt med en del av kamraterna från den tiden. Ganska snart gick jag en akademikeranpassad SSDF-*** som kom att få stor betydelse för min fortsatta dykning. Flera från den kursen fortsatte med SSDF-*-instruktör och började undervisa i klubben. Samtidigt började jag dyka på internet och fick rätt snart höra talas om långslangar, vingar och liknande som användes av högljudda dykare i Floridas grottor. En VHS-kassett med titeln "Doing
it right" damp ner i brevlådan sommaren 1996 och långslang kom på födelsedagen året efter.

I mitten av 1990-talet så började folk i bekantskapskretsen dyka vrak. Utrustning fick man på den tiden köpa från England. Frågor om dubbelpaket möttes i stans dykbutiker med oförståelse. "Vad skall du med så mycket luft till?" Efter några år insåg vi behovet av en formell utbildning för mer avancerad dykning, vilket ledde till att jag senhösten 1998 blev jag trimixdykare på dåvarande Grodmansskolan i Stockholm. För de som inte var med då så kan jag påminna om att dykning med etappuppstigning och gasbyten ansågs som kontroversiellt på den tiden och något om säkerhetsmedvetna klubbdykare inte skulle ägna sig åt. År 2000 gick jag SSDF-** instruktörskurs.

Nästa steg på den "tekniska sidan" kom hösten 2003 då vi var i Scapaflow och lärde oss att dyka Inspiration RB. Det som fällde avgörandet var de RB-kompisar som följde med på sommarens dyk och allt som de förbrukade var lite kalk och ett par småflaskor. RB-dykningen har gett undervattensvärlden ny dimension och det är kul att se hur det nu börjar bli rumsrent. Vårt senaste dykrelaterade projekt har varit att bygga och driva en gasfyllningsanläggning i klubben där vi fyller luft, helium och syre med högt tryck och enkel administration.

Har du några andra intressen förutom dykningen?
Dykning, båtägande och föreningsarbete tar tid, men annars så är jag en teknisk allätare. Jag läser också en hel del böcker. Inspirerad av en elev (Henning) på förra årets instruktörskurs så har jag börjat lite med Geocaching http://www.geocaching.se/. Jag har bland annat loggat Hennings undervattenscache i Hällebäck i Gullmarn. Precis som med dykning kommer man till konstiga platser som man annars hade missat.

Hur ser en perfekt dykdag ut för dig?
Vaknar på en välskött liveaboard på ett spegelblankt hav. Vraket har bojjats med en kort lina och en svag ström håller ordning på linor och navigation. Tillsammans med en bubbelfri parkamrat glider vi ner längs linan och ett orört kalleankavrak träder fram när vi kommit ner halvvägs mot botten. På vraket dyker vi runt och bekantar oss med vraket på både ut och insida. Efter ett bekvämt deko så är det fika och tjöt med polarna på däck medan båten puttrar vidare i solnedgången mot nya dykplatser.

Har du gjort något favoritdyk som du vill dela med dig av?
Det finns flera dyk som är minnesvärda på olika sätt, men om jag måste välja en dykplats så är General von Steuben nog det som gjort starkast intryck! Så mycket historia, så mycket vrak, så mycket kvar att utforska!

Vad tycker du om dykarna.nu?
Jag har följt dykarna.nu sen hösten 2001. Siten har haft sina upp- och-nergångar, men den representerar fortfarande framtidens dykning. En dykning som jag tror mer kommer att organiseras i nätverk än i hierarkiska föreningar. Internets betydelse för att sprida nya dykmetoder och affärsmodeller kan inte underskattas. Det kommer aldrig att bli som förr när den lokala dykbutiken bestämde vilken utrustning man skall ha och klubbens instruktör var den omtvistade auktoriteten.

Har du planerat nått kul den kommande tiden?
Nyss hemkommen från Malta så jag jag redan haft dykkul i år. Så här års är det annars vårrustning av dykbåten som gäller, sen så har jag nått den ålder där 40-årskalasen kommer på rad. Vi har också ** och *** dykkurser på gång i klubben.

Vad vill du säga till alla som läser detta?
Dykning skall vara ett nöje inte ett äventyr, dyk vackert!